Stenålder

För 11 000 år sedan smälte inlandsisen bort och vår landsdel steg sakta upp ur vattnet. Linköpingstrakten var en forntida skärgård där man paddlade kanot. Man livnärde sig på jakt och fiske och samlade bär och nötter. Jägarstenåldern varade från 9 000 f.Kr till ca 4 000 f.Kr. Man blev mer bofast, höll sig med boskap och odlade en del föda. Keramikproduktionen ökade för att kunna förvara maten. Koppar förekom. De första byarna uppstod. Hällkistor och stenkammargravar är påtagliga spår. Bondestenåldern varade till ca 1800 f.Kr.
microlit_liten

Jägarstenålder

Den äldre stenåldern kallas Jägarstenålder. Spåren man hittar efter dessa människor är övergivna eldstäder. Elden gav såväl ljus och värme som skydd mot vilda djur. Deras olika hyddor och vindskydd har lämnat mörkfärgade runda fläckar i jorden efter stolphålen. Redskap av sten, ben och horn hittar man på platser där bevarandeförhållandena varit goda som exempelvis i fuktig lera. Vanligen hittar man kvartsavslag där människor bott en tid eller vid en säsongsboplats dit man återkommit år efter år. Avslag kallas de små stenflisor av kvarts och flinta som är den vanligaste indikationen på att man hittat lämningar från stenåldern. Redskapen var bland annat stenskrapor som användes vid slakt och att bereda skinn.

Handskrapa av flinta, 8 000 f. Kr. ÖM

Små pilspetsar av flinta eller kvarts, vassa tunna små stenar s.k. microliter, som sattes fast på träspjut efter varandra så att de bildade en vass tandad egg. Till fisket användes harpuner och ljuster av ben som man spetsade både fisk och säl med. Inga harpuner har hittats i Linköpingstrakten beroende på dåliga bevarandeförhållanden.

Microlit av flinta, del av vass egg på spjut. ÖM

Jägarstenåldern har lämnat en del spår efter sig i Linköping, vid Trädgårdstorp i Jägarvallen där Malmens återvinningscentral nu ligger hittades ett boplatsområde. Det ligger 75 m ö h precis där strandlinjen för den insjö som kallades Ancylussjön en gång låg. Här hittade man bostadslämningar, stolphål efter en hydda som varit fem gånger sju meter med ett kulturlager fullt med bearbetad kvarts och flinta. Hyddan var 10 000 år gammal. Ytterligare en hydda hittades som var något yngre, 8000 år.

Fastlandet som steg upp ur vattnet blev snabbt koloniserat och sedan fortsatte man att använda samma markområden i århundraden. Ofta när en järnåldersgrav undersöks hittar man en massa spår från stenåldern under graven. Vi ser en kontinuitet i markanvändningen på många platser.

Vid Ekängen på södra sidan av Roxen, steg Tvärskogen först upp ur vattnet. I den del som kallas Bärstadskogen hittade arkeologerna rester efter en fångstplats med kvartsavslag under en järnåldersgrav.

Kvartsredskap. ÖM

I Tallboda på en höjd bakom Motell Filbyter fann man ett stenbrott för kvarts, där hade man fått tag på råmaterial till redskapen. Nedanför kvartsklippan låg eldstäder från äldre stenålder. Flinta saknas i våra trakter så de flintföremål som hittats har kommit hit antingen från Kinnekulle eller södra Skandinavien genom byteshandel.

I de västra delarna av Östergötland som först reste sig ur vattnet vid landhöjningen, har man i Motala nyligen hittat mängder med lämningar efter jägare/fiskare/samlare. Den äldsta bosättningsfasen som man daterat i området var 11 000 – 11 500 år gammal. Då var inlandsisen inte långt bort.