Stenålder

För 11 000 år sedan smälte inlandsisen bort och vår landsdel steg sakta upp ur vattnet. Linköpingstrakten var en forntida skärgård där man paddlade kanot. Man livnärde sig på jakt och fiske och samlade bär och nötter. Jägarstenåldern varade från 9 000 f.Kr till ca 4 000 f.Kr. Man blev mer bofast, höll sig med boskap och odlade en del föda. Keramikproduktionen ökade för att kunna förvara maten. Koppar förekom. De första byarna uppstod. Hällkistor och stenkammargravar är påtagliga spår. Bondestenåldern varade till ca 1800 f.Kr.
trattbagare

Bondestenålder

För ungefär 6000 år sedan blev man alltmer bofast och började odla olika sorters grödor. Varför man valde att bosätta sig och börja odla är en av vår civilisations gåtor. Man hade lärt sig bygga nya större hus med risflätade väggar tätade med lera och vasstak som bars upp av en mittrad stolpar. Förändringen i levnadssätt skedde under en ganska kort tidsrymd. Klimatet blev allt varmare och skogarna förändrades när gran och ädellövskog vandrade in i den glesare björk- och tallskogen.  Människorna började hålla sig med tamboskap. Men de stora vilda djuren som exempelvis uroxen fick svårare att överleva i de tätare skogarna och dog så småningom ut.

Tvåskeppigt hus.
Tvåskeppigt hus med vasstak.  Johan Levin, ÖM

Människorna öppnade nu sakta upp landskapet när man högg ner träd och började odla på mindre ytor. De små åkrarna hägnades in för att djuren inte skulle kunna äta upp de planterade grödorna. Tamboskapen var svin, får, get och kor och runt forntidens gårdar fanns betet i den omgivande skogen.


Kor. J Levin, ÖM

Sädesslag Emmervete, Speltvete och Kubbvete.  J Levin, ÖM

På de små åkerytorna odlades emmervete och korn. Maten blev mer enahanda jämfört med den kost som jägare och samlare åt. Man brukade jorden genom växelbruk som innebar att man odlade säd ett år och sedan lät man marken ligga i träda för att återhämta sig. Djurens gödsel gav en del näring tillbaka till jorden men så småningom blev skördarna dåliga. Då flyttade människorna och började bryta ny jord.

Människorna fortsatte naturligtvis att samla bär, jaga och fiska. Att bli bofast innebar en stor förändring och gamla redskap användes på nya sätt och nya verktyg tog form. Med yxor av flinta högg man träd och med skäror skördades säd och växter.

Simpel skafthålsyxa från Vårdnäs. ÖM

Skafthålsyxa. ÖM

Keramikkrukor tillverkades i större utsträckning då de behövdes för lagring av mat. De vanligaste fynden från stenåldern är olika flint- och kvartsverktyg såsom yxor, skrapor och dolkar, men allra vanligast är enkla yxor i sten så kallade skafthålsyxor.

Senneolitiska dolkar, 2000 f. Kr. ÖM

Hela området runt Roxen och Stångådeltat blev nu koloniserat och fick en bofast befolkning. På Tinnerö hittades under en järnåldersgrav, en stor härd med massor med kol som låg direkt på en flat klipphäll. Den daterades till att vara ca 5000 år gammal och platsen var då en uppstickande höjd i landskapet.

Olika kulturer

Fynden av olika sorters verktyg och keramik har gjort att olika grupper människor under stenåldern fått namn som trattbägarkulturen, stridsyxefolk och gropkeramiker. Förutom att deras keramik var olika hade de olika sorters stenyxor, tunnackig yxa eller spetsig nacke, tjocknackig osv. De här grupperna av människor, som inte själva kallade sig med dessa namn, levde under den tid som kallas bondestenåldern.

Trattbägare, 3000 f. Kr. Göran Burenhult.

I Kränge vid Ledberg hittade man nyligen en boplats från trattbägarkulturen. Den grävningen har inte ännu bearbetats och rapporterats. En stor mängd fynd hittades och mer information kommer i framtiden. Gropkeramiker finns inte i Linköpingstrakten eftersom det är en ren kustkultur.

Bergsgraven

Bergsgraven är från stridsyxeperioden och 4500 år gammal. Den hittades när man skulle bygga en rondell 1953 där Bergsvägen börjar i Linköping (Nu har man byggt en ny större rondell där). Graven innehöll skeletten av en kvinna och en man som låg på sidan med uppdragna knän och fötterna mot varandra med ansiktena vända mot väster. Bredvid kvinnan låg ett spädbarn som hade lagts mellan den begravda hundens tassar. Flera fina keramikkrukor med välgjord snörornamentik låg vid kvinnans huvud tillsammans med ett antal yxor och en horndolk.

Keramikkruka med snörornamentik. ÖM

Mannen hade en stridsyxa som såg ut som en båt av sten, ett kastträ, en flintkniv och bland många små saker fanns ett par kopparspiraler. Det är de äldsta kopparföremålen som hittats i Norden! De måste ha kommit hit från södra Europa vilket visar att man redan vid den här tiden hade långväga kontakter.

Bergsgrav, man. Stridsyxetid. ÖM

Bergsgrav, kvinna. Stridsyxetid. ÖM

Bergsgraven har flyttats in i utställningen Östgötaliv på Östergötlands museum. Den har rekonstruerats med hjälp av ny teknik som bygger på kriminalteknisk kunskap.

Bergsgravmänniskorna rekonstruerade av Oscar Nilsson med kläder sydda

av Lena Dahnsjö, utställda på Östergötlands museum. ÖM

Dockorna föreställer de tre gravlagda människorna med hunden. De gjordes av dockmakaren Oscar Nilsson med utgångspunkt från skeletten. Det finns inga bevarade kläder från stenåldern i Sverige så dockornas kläder syddes upp efter de enda bevarade kläderna från samma tid, nämligen Ismannens som hittades i alperna.

Båtyxa, 2500 f. Kr. ÖM

En liten stridsyxa av granit, enbart nio centimeter lång, har hittats i en åker i södra delen av Vreta kloster socken, inte långt från Svartån. Antingen hade graven den legat i plöjts sönder av plogen eller så har någon tappat bort sin yxa för 4-5000 år sedan?

Hällkistor

När E4 skulle breddas till motorväg på 1970-talet grävdes en 6 meter lång stenkammargrav i Rappestad. Den var indelad i två rum och innehöll strödda ben efter minst sju gravlagda individer. Lite flintföremål och krukskärvor hittade man också.

På ett gravfält nära Motala ströms utlopp i Roxen, vid Kungsbro gård, har man hittat en liten hällkista efter ett barn som var ca två år när det dog. Enbart tandemaljen från de 20 mjölktänderna fanns kvar i sandjorden. Graven kunde dateras till övergången mellan bondestenålder och bronsålder, alltså ca 3800 år gammal.

Framtagning av  hällkista vid Kungsbro, ca 1800 f. kr. S Carlsson.

Människooffer i Helveteskärr

För 4000 år sedan offrades en människa i Helveteskärret nära Gottorp norr om Ljungsbro. Skallen hade en skada i bakhuvudet som visade att en stenyxa träffat den 40-åriga mannen strax innan han hamnat i kärret. Kraniet och några få skelettdelar hittades på 1950-talet. Att offra till gudarna genom att sänka ett djur eller människooffer i ett kärr verkar ha varit vanligt under yngre stenålder.

Odling


Korn.  J Levin, ÖM

I slutet av stenåldern ökade både odlad mark och betesmark och det tyder på att jordbruket blev allt vanligare, även om jakt och fiske bedrevs parallellt. De enkla redskapen gjorde det svårt att bruka tyngre lerjordar så man höll sig till lättare sandjordar. Nu odlade man flera sorters säd, vete och korn hade man sedan förr och de nya var havre, hirs och sist kom råg. Under perioden 2800 till 1800 f.Kr. började människorna att bosätta sig i byar.


Årder, ca 1700 f. Kr. J Levin, ÖM