Medeltid

Den kristna religionen och det latinska alfabetet infördes. Den framväxande kungamakten och kyrkan, styrd från Rom, gjorde gemensam sak med att organisera landet. Linköping växte fram mellan biskop, biskopsgård och domkyrka och S:t Larskyrkan med kungligt torn. Franciskankonventet anläggs och Linköping får stadsrättigheter 1287. Efter digerdöden byggdes stenhusen som var prästernas tjänstebostäder. Brask den siste katolske biskopen flydde 1527.
Birger-Jarls-sigill-1200

1200-talet

Kungakröningar

De första kungakröningar i Sverige som vi känner till ägde rum i början av 1200-talet. Kyrkan och kungen gav legitimitet åt varandra när kröningar började ske enligt en gammaltestamentlig ritual. Kungens kropp smordes in med olja och kungen svor en ed med rättigheter och skyldigheter och sist sattes kronan på kungens huvud av ärkebiskopen. Kungen skulle beskydda kyrkan och kyrkan legitimerade honom som rikets ledare. Den första kända kröningen i Sverige ägde rum 1210 när Erik Knutsson kröntes till kung sannolikt i Gamla Uppsala. Nästa kröning 1219 skedde i Linköpings domkyrka när kung Johan Sverkersson kröntes.

Linköpings domkyrka 1110 – 1230. Kröningskyrka 1219. Modell av M Gilstring, Linköpings slotts- och domkyrkomuseum. ÖM

Närvarande vid kröningen var ärkebiskop Valerius, biskop Karl som var storebror till Birger jarl, biskop Robert, biskop Olof, biskop Bengt, lagman Eskil även han storebror till Birger jarl, herr Ulf, herr Peter Larsson, biskopens bror herr Bengt som senare blev Linköpingsbiskop och många andra stormän. Redan vid denna kröning var Folkungaätten närvarande med ett stort uppbåd, som en föraning om vad som komma skulle senare under 1200-talet. Den första kröningen gick av stapeln i den romanska domkyrkan. Det nya Biskopspalatset bör ha varit en lämplig plats för kröningsfesten.


Biskopens palats från 1150, nu inbygggt i Linköpings slott. Rekonstruktion av J Levin, ÖM

Eriksgatan

Den som valdes till kung vid Mora stenar utanför Uppsala skulle godkännas vid alla landsting runt om i riket. Kungen med följe fick då ge sig ut på sin Eriksgata  enligt vad som beskrivs i den äldre Västgötalagen från 1200-talets första hälft. Där står även vilken sträcka genom landskapen som gällde. Hur länge kungen valdes och godkändes enligt dessa principer vet man inte med säkerhet. Man tror att det har skett sedan vikingatiden och under hela medeltiden. Skeppssättningen vid Stångebro ligger vid landsvägen som var en del av Eriksgatan. Vad ordet Eriksgata betyder kan man undra och det finns flera teorier, exempelvis ”en riksgata” där n har försvunnit och dragits ihop till eriksgata. En annan teori är ”edriksgata” att man svor en ed om att lyda kungen och här har ett d fallit bort i eriksgata. Källorna runt Eriksgatan är få och vaga, men troligen har kungen med följe ridit runt och då även varit på Östgöta landsting vid Stångebro och under senare århundraden vid Stora torget.

Eriksgatan genom Liunga kauping. Karta J Levin, ÖM

Domkyrkans byggs ut

Domkyrkans ombyggnad påbörjades under biskop Bengt Magnusson, ännu en bror till Birger jarl som 1220 blev biskop i Linköpings stift. Utbyggnadens första del bestod av en korsarm i två travéer, ett större kor och två östtorn vilket var klart till mitten av 1200-talet.

Linköpings domkyrka med nytt kor vid 1250-talets mitt. Sveriges kyrkor band 201.

Bygget fortsatte sedan stegvis med ett större bredare och längre långhus under 1200-talets andra hälft. I november 1232 skrev Påven Gregorius IX till alla prelater och klerker, d.v.s. höga präster i Linköpings stift, en uppmaning att bistå biskop Bengt i Linköping med ekonomisk hjälp till avslutande av domkyrkobyggandet. Eftersom man just påbörjat utbyggnaden kan man undra över att påven skriver om avslutande av kyrkan?

Linköpings domkyrka vid 1300-talets början. Modell av M Gilstring. ÖM

Biskop Bengt hade flera medarbetare som vi känner till namnet tack var bevarade dokument. Det var hans tre assistenter, kaplanen Nils, stallaren Bryniolf och munskänken Gunne. Det vill säga dryck sköttes av Gunne. Bryniolf tog hand om hästarna och Nils var hans personliga assistent som hade koll på almanacka och dokument.

Skolan

Den första katedralskolan startades troligen samtidigt med att domkapitlet kom till. Skolan var framför allt till för blivande präster men även vanliga barn kunde få gå där några år för att lära sig läsa, skriva och räkna. Det hus som idag är domkyrkans församlingshem består i bottenvåningen av medeltida murverk som delvis skulle kunna vara uppförda under 1200-talet.

Domkyrkans församlingshem består av flera medeltida byggnader som varit katedralskola.

Bottenvåningens tre olika medeltida byggnadsfaser i plan.

Murverket har ännu inte kunnat undersökas med moderna metoder vilket gör att dateringen är osäker. Skolbyggnaden fördubblades i storlek när ytterligare en huskropp byggdes till under senmedeltid.

Domkapitlet, domkyrkans administrativa styrelse

Linköpings Domkapitel, vårt lands äldsta domkapitel grundades med påvens tillåtelse 1232 under biskop Bengts tid. Prästerna som satt i domkapitlet hette kaniker, vilket var en högt utbildad och ansedd präst. En kanik fick sin lön från sitt kanonikat som bestod av en sockenkyrka och donerade gårdar. Kanikerna bodde inte permanent i Linköping utan vid sin sockenkyrka. Det man producerade på gården blev prästens lön. Domkapitlet gav ökad makt till biskop och stift och ett minskat kungligt inflytande över tillsättningen av biskop och präster. Domkapitlet föreslog en biskopskandidat som påven i Rom måste bekräfta eller förkasta inom tre månader. Innan hade kungen eller den lokale stormannen haft mycket mer att säga till om vid tillsättningen av kyrkliga ämbetsmän.

Linköpings domkapitels sigill. ÖM

Domkapitlet hade ett eget sigill med domkyrkans två skyddshelgon Petrus och Paulus sittande på en tron med fötterna på liggande krönta fiender! Kontrasigillet var två korslagda nycklar med en biskopsstav tvärsöver.

Sigill

Eftersom de flesta inte var skriv- eller läskunniga undertecknades inte dokument med en namnteckning utan man satte dit sitt sigill. En sigillstamp var en värdefull ägodel som man inte fick bli av med. Under ett dokument av pergament hängdes ofta flera vaxsigill i lösa band eller i en pergamentremsa från själva brevet.

Pergamentbrev med sigillen i skyddande linnepåsar. Riksarkivet.

Utfärdaren och alla närvarande vittnen satte dit sina sigill för att intyga äktheten i det som dokumentet avhandlade. Det fanns personliga sigill men även institutioner som domkapitlet, rådet, klostret eller gillet hade egna sigill. Världsliga sigill var runda medan kyrkliga makthavare oftast hade spetsovala sigill. Undantag fanns som domkapitlets sigillstamp som var rund.

Valdemar Birgerssons kröning

1250 när Birger jarl befann sig på korståg i Finland, dog kung Erik den läspe och halte och Birgers äldste son, den 12 årige Valdemar valdes till kung. 1251 kröntes han i Linköpings domkyrka, men den som innehade den verkliga makten var fortfarande hans far Birger. Farmor Ingrid Ylva hann troligen närvara vid sin sonsons kröning innan hon dog samma år. Domkyrkan bestod fortfarande av ett mindre romanskt långhus men med ett nytt utbyggt kor och nya korsarmar.

Linköpings domkyrka 1251. Fotomontage B Lundquist.

Prostkyrka med doprätt

Det fanns tre prosterier i Östergötland, i Linköping, Söderköping och Skänninge. S:t Lars kyrkan var prosteriets kyrka, en centralkyrka av stor betydelse i mellersta Östergötland.

S:t Larskyrka med tillbyggt torn 1176. Planritning L Norr ÖM

Ett prosteri är ett förvaltningsområde där prosten är chef. Prosten i S:t Lars anses även ha varit domprost i Domkyrkan. Dopet var nödvändigt för att bli medlem i den kristna kyrkan och doprätten innehades av S:t Lars kyrkan fram till 1241 då ärkebiskopen tilldömde domkyrkan doprätten. Möjligen hade det nybildade Domkapitlet något att göra med den överflyttningen. Troligen bodde domprosten på den stora tomt som låg på S: t Larskyrkans norra sida, där Ågatan löper idag.

Tomtkarta från 1697. Domprostens gård låg vid den röda markeringen. Karta J Levin. ÖM

Linköpings biskopsgård under 1200-talet

Under 1200-talets första hälft brann biskopsgården. Den reparerades och byggdes ut med en stor källare på södra sidan om palatsbyggnaden och troligen uppfördes ett kraftigt torn på den västra sidan.

Linköpings biskopsgård vid 1200-talets mitt. P Rydberg ÖM

En mycket kraftig torngrund upptäcktes nyligen under en terrass i slottsträdgården men den har ännu inte undersökts.

Nyupptäckt tornmur 2,3 meter bred på Linköpings slotts västra sidan. ÖM

Tiderna var mycket oroliga när den unge kung Johan Sverkersson dog 1222 som den siste av sin ätt, endast tre år efter kröningen i Linköpings domkyrka. Den som kunde efterträda honom var Knut Erikssons åtta årige son Erik Eriksson som fick en förmyndarregering under sin uppväxt. Men efter några år, 1229 togs tronen över av Knut långe Holgersson som satt i förmyndarregeringen och antagligen var en släkting. Han stödde inte kyrkan och dess indrivning av skatter. Påven beklagade i ett brev det dåliga ledarskapet i landet och att peterspenningen, skatten till vatikanen, inte betalades som den skulle. 1234 dog Knut och Erik blev återinsatt på tronen. Han fick inga barn så även Eriksätten dog ut 1250. Det var under dessa tider som biskopsgården blev lågornas rov och behovet av ett mäktigt försvarstorn blev uppenbart. I rosenrabatten strax bredvid torngrunden är en armborstpilspets upphittad.

Stridspilspets från tidig medeltid. ÖM

Biskop Bengt Birgersson bygger ut biskopsgården

Nästa stora utbyggnad av Linköpings biskopsgård gjordes mot slutet av 1200-talet när Birger jarls yngste son Bengt Birgersson var biskop i stiftet. Hans bröder hade byggt sig palats av det nya moderna materialet tegel och det gjorde även biskop Bengt. Han var hertig av Finland innan han blev biskop i Linköping och här lät han uppföra ett riddartorn med öppen skyttevåning, fem våningar högt.

Modell av biskop Bengts riddartorn. Modell av M Gilstring. ÖM

Linköpings biskopsgård vid 1200-talets slut. P Rydberg. ÖM

Dessutom förlängde han det gamla palatset med en mindre borgstuga och en pampig ryttargång så det kom att likna storebror Valdemars palats i Vadstena.

Valdemars kungapalats nu Sancta Birgitta klostermuseum. ÖM

Kung Magnus Ladulås, även han storebror till biskop Bengt, hade byggt sitt tegelpalats Alsnöhus i Mälaren och möjligen ett vid Stockholms slott. Bengt verkar ha önskat sig samma moderna lyx som sina bröder. Dessutom skaffade han sig personliga sigill på löpande band allt eftersom han fick nya titlar. Fem sigill är kända vilket är fler än någon annan medeltida person lämnat efter sig i Sverige.

Biskop Bengts sigill, en till varje ny titel som ärkedjäkne, kansler, hertig och biskop och ett kontrasigill. ÖM

Andra hus från 1200-talet

I den nuvarande biskopsgårdens trädgård, vid Ågatan norr om domkyrkan, hittades rester av stenmurar och ett kalkstengolv som kunde dateras till 1200-talet med hjälp av keramikbitar som låg på golvet.

Nyupptäckt kalkstensgolv i biskopsgårdens trädgård. ÖM

Det var tre skärvor av äldre rödgods vilket inte är några vanliga fynd i Linköping. Husgrunden är endast delvis undersökt så därför är husets storlek okänd.

Skärvor av äldre rödgods från 1200-talet med glasyr på utsidan. ÖM

Strax nedanför domkyrkans kor bredvid Nationernas hus, hittade man vid en arkeologisk undersökning smidesgropar och svartgodskeramikfrån 1100-1200-talen.

Skärvor av svartgods med dekor. ÖM

De låg under resterna av två hus som brunnit i början av 1300-talet. Husen verkar ha använts under 1200-talet, ett av dem som kammakarverkstad att döma av allt benavfall samt en tärning och kammar.

Kam av ben funnen i kvarteret Absalon. ÖM

En del av en finhuggen kalkstenshäll från ett kristet gravmonument hittades också. Flera lager med kalkstensflis som var avfall från domkyrkobygget hade använts som vägbeläggning och en gårdsplan, dessutom hade man lagt ett lager flis över de brända husen.

Kalkstensflis

Gamla Stånggatan som gick från Stångebro och upp till Stora torget hade stenlagts redan under 1200-talet. Att bygga vägar och broar var omfattande och dyrt. All den kalkstensflis som uppstod när man högg kalkstenen vid de stora kyrkobyggena kom att användas som medeltidens singel! I kvarteren nära domkyrkan ligger mycket kalkstensflis i marken. Speciellt i S:t Persgatan framför domkyrkan låg tjocka lager flis men ju längre från domkyrkan ju mer specifik användning hade flisen fått. Kalkstenflislagren har återfunnits i kvarteren Aposteln, Absalon, Eolus och Brevduvan m.fl. platser.

Karta med kvarter som förekommer i texten. Johan Levin. ÖM

Kalkstenskällaren

I hörnet Storgatan Apotekaregatan, inne på gården bakom Norins ost, ligger en kryssvälvd kalkstenskällare med två rum. Den byggdes på 1200-talet och har ovanliga spetsbågiga nischer i två väggar och liknar ingen annan medeltida källare i staden. Denna djupt liggande och påkostade kalkstenskällare har ingått i en större gårdsanläggning.

Kryssvalv av kalksten i källaren från 1200-talet. ÖM

Vem som ägt gården vet man inte, men en fundering är om kungens fogde möjligen skulle ha kunnat vara källarens ursprungliga ägare. Förvaring av skatter som betalades i natura alltså mat som smör, ost, saltat kött och säd borde ha fungerat mycket bra i denna svala, om än onödigt påkostade källarmiljö.

Den långa trappan som för ner till kalkstenskällaren från 1200-talet. ÖM

Tinget och lagen

Hade man blivit utsatt för ett brott eller var inblandad i en tvist gick man till tingsplatsen. Någon verkställande myndighet fanns inte, så den som vunnit ett mål fick själv bestraffa den skyldige eller kräva ut sin rätt med hjälp av andra. På medeltiden gällde det omvända mot idag, den anklagade var skyldig att bevisa sin oskuld. Målen avgjordes ofta med edgång, det vill säga att några personer gick i ed för någon och svor på personens oskuld. Männen som gick i ed kallades edgärdsmän. Senare under medeltiden blev det vanligare att man undersökte sanningen bakom påståendena. Straffet var vanligen böter om inte brottet var mycket allvarligt, då kunde dödsstraff eller stympningar förekomma. Kroppsstraff var dock inte värst, utan fredlöshet. En fredlös person stod utanför samhället, förlorade all egendom och kunde dödas av vem som helst utan att den personen straffades.

Lagmannen som kunde lagstiftningen utsågs av kungen. Lagmän hämtades från samhällets mäktigaste familjer och som lön för sitt arbete fick de ett antal gårdar. En känd släkt med tre generationer lagmän var Folkungaättens lagmansgren. Magnus Bengtsson av Folkungaätten var en känd lagman som var son till biskop Bengt Magnusson. När Magnus dog 1263 efterträddes han av sin son Bengt Magnusson som skrev ner Östgötalagen på 1290-talet. Bengts son Magnus Bengtsson blev också lagman i Östergötland och hans dotter Ingeborg, gifte sig med lagman Birger Persson i Uppland. Deras dotter var den heliga Birgitta.

Östergötland var indelat i 18 härader som ansvarade för rättsskipning och beskattning. Varje härad hade ett fast tingsställe. Över häradet fanns landstinget (lagsagotingen) som leddes av lagmannen. Sverige var indelat i ett antal lagsagor som bestod av ett antal härader. Lagen gällde inom en lagsaga och Östergötlands lagsaga gällde i Östergötland och östra Småland. Till lagmannens skyldigheter hörde att hålla fyra landsting årligen på lagsagans ordinarie tingsplats. Liunga ting hölls vid den stora Skeppssättingen vid Stångebro innan det flyttades över till andra sidan Stångån och den blivande staden Linköping.

Där fyra härader möttes låg Liunga ting.Valkebo häradsgräns har flyttats sedan tidig medeltid. Karta J Levin ÖM

Biskopens gods

Eftersom biskopen skulle resa runt på visitation till alla kyrkor i sitt stora stift hade han ett antal gårdar fördelade över stiftet som bestod av Östergötland, Öland, Gotland och norra Småland. Tillsammans bildade gårdarna det som kallades för ”biskopsbordet” där Linköpings gård var huvudgodset, det som idag är Linköpings slott. Gårdarna var en del av biskopens ekonomiska försörjning.

Biskopens gods låg spridda i det stora stiftet. Karta J Levin ÖM

Ett annat av biskopsgodsen var Bro gård vid Motala ströms mynning i Roxen. Gården donerades till Vreta kloster 1269 men enbart tre år senare var gården en del av biskopsbordet. Biskop Henrik skrev i april 1272 flera brev från Bro. Gården Bro hade varit kungligt gods redan vid 1100-talets början då kung Inge och drottning Helena donerade två attungar från Bro till Vreta klosters grunddonation. De ägde även kalkstenbrottet som användes till flera kyrkobyggen som Vreta Kloster och Domkyrkan

Tegelgolv lagt i fiskbensmönster daterat till sent 1200-tal. Har troligen varit biskopens kapell på Kungsbro gård. S Carlsson

Idag heter gården Kungsbro och är en av få undersökta biskopsgårdar. Här har grunderna efter flera stenhus från 1100- och 1200-talen undersökts. Ruinen av ett stort kalkstenshus sannolikt en tornbyggnad med två meter tjocka murar grävdes ut på 1990-talet. Den liknar en torngrund som nyligen upptäcktes vid Linköping slott. En medeltida stenkällare står kvar än idag och över ingången har man ristat en biskopskräkla och IHS XPS, vilket betyder Jesus Kristus. Källaren har antagligen använts till förvaring av biskopsskatten. Resterna av ett litet tegelkapell grävdes fram strax under gräsmattan. Det kan knytas till samma tid som biskop Bengt Birgerssons utbyggnad av Linköpings biskopsgård på 1200-talets slut. Fina golv av saltglaserat tegel lagda i fiskbensmönster hittades på båda dessa biskopsgårdar.

En annan biskopsgård som användes mycket under medeltiden var Munkeboda vid Motala ströms utlopp ur Roxen. På Munkeboda finns ruiner efter tre olika stenbyggnader från medeltiden. En av dem härstammar från 1400-talet, men de övriga har inte kunnat dateras närmare.

En av tre ruiner på biskopsgodset Munkeboda som ligger nära Roxens utlopp. R Hedvall.

Staden och Franciskankonventet grundas

Eftersom inget dokument har bevarats vet vi inte med absolut säkerhet när Linköping fick sina stadsprivilegier utfärdade av kung Magnus Ladulås .

En kopia av Kung Magnus Ladulås sigill  i ett släktträd på Linköpings slotts och domkyrkomuseum. ÖM

Privilegiebrevet brann troligen upp vid en stadsbrand på 1540-talet. Det som tyder på att det skedde år 1287 var grundandet av Franciskankonventet som anlades på kunglig mark på den södra sidan om Stora torget, där Hospitalstorget ligger idag. Magnus Ladulås grundade här sitt fjärde Franciskankonvent. Biskop Bengt Birgersson, lillebror till kungen, testamenterade en större summa pengar, altarprydnad och mässkjortor till klostret. Ett testamente från Botild i Vimarka skrivet 1287 tyder på att konventet var nytt. Att en tiggarorden som Franciskanerna grundades anses vara ett tecken på att det fanns en stadsbefolkning som kunde bistå munkarna med pengar och mat.

Biskop Bengts sigill som hertig och biskop, från släktträd på Linköpings slotts- och domkyrkomuseum. ÖM

Vid Bastuplan gjordes undersökningar på 1990-talet och då hittades rester av en sen 1200-talsbyggnad och dessutom en liten minisköld med ett Folkungalejon i relief. Den har suttit på någons kläder eller bälte som tillhört denna kungliga ätt. Platsen där den hittades ligger strax utanför klostrets tomtgräns.



Minisköld stor som en lillfinger nagel med Folkungalejon. Funnet vid Badstuplan. ÖM

I kvarteret Ambrosia strax utanför domkyrkogården hittades en förgylld betselprydnad i form av en vapensköld dekorerad med ett Folkungalejon. Sköldformen var typisk för sent 1200-tal.

Folkungalejon på betselprydnad funnen i kvarteret Ambrosia. Teckning S Ljungstedt. ÖM

Bröderna Magnusson, Karl, Bengt och Birger

De tre bröderna Magnusson, söner till Magnus Minnesköld och Ingrid Ylva från Bjälbo hade alla ett stort inflytande i Linköping. Två av dem, Karl och sedan Bengt, var biskopar i stiftet. Karl dog på korståg i Baltikum 1220 och då tog Bengt över som biskop. Biskop Bengt Magnusson anses ha varit far till Magnus Bengtsson som blev lagman i Östergötland. Båda biskoparna var mycket äldre än den yngste brodern Birger som föddes runt 1210 i Bjälbo.

Birger jarls sigill på släktträd i Linköpings slotts och domkyrkomuseum. ÖM

När han sedan blev rikets siste jarl, med stor makt, stiftade han de första lagarna som gällde i hela landet. Det kallades för edsöreslagar eller fridslagar, man skulle svära en ed vid tinget att man skulle följa och försvara dessa lagar. Birger var far till den unge kung Valdemar. Men han fick inte uppleva att näste son blev kung. Birger blev änkling 1254, då hans hustru Ingeborg dog samma år som den yngste sonen Bengt föddes. Han gifte om sig 1261 med den danska änkedrottningen Mechthild. Det blev ett femårigt äktenskap innan Birger dog 1266.

Bröderna Birgersson, Valdemar, Magnus och Bengt av Folkungaätten

Birger jarls tre söner har haft stor betydelse för Linköpings historia. Den äldste sonen Valdemar kröntes som kung i domkyrkan.

Kung Valdemar Birgerssons sigill på släktträd i Linköpings slotts- och domkyrkomuseum. ÖM

Efter 25 år på tronen med vidlyftigt leverne hade hans yngre bror Magnus tröttnat på Valdemar och övertog makten genom en statskupp 1275. Kung Magnus höll en herredag 1280 på Alsnön där det världsliga frälset inrättades dvs. den herreman som kunde ställa upp med en fullt utrustad stridshäst till landets försvar blev skattebefriad. Denna riddarklass blev grunden för den svenska adeln. Magnus fortsatte sin fars arbete med att stifta lagar mot våldgästning, dråp, misshandel och våldtäkt. Magnus Ladulås kan ha fått namnet ”Ladulås” av att bonden genom lagen fick rätt att låsa sin lada för kungen och hans män, som ofta utnyttjat böndernas gästfrihet. Den nya lagen förbjöd våldgästning. Yngste sonen Bengt var den förste ärkedjäknen i Linköpings stift innan han blev kansler till sin bror Magnus. Därefter blev han utsedd till hertig av Finland, det land som hans far Birger varit med om att erövra. Slutligen blev Bengt biskop i Linköping 1286. Biskop Bengt dog i pesten 1291 vilket kanske var tur eftersom hans frikostighet och byggande ledde till stora skulder som det tog domkapitlet flera decennier att ordna upp.

Myntsystemet

Innan Birger jarl kom till makten hade varje landsdel ett eget myntsystem. Birger skapade den första myntreformen i Sverige och införde en gemensam fastlandsvaluta dvs. Gotland hade fortfarande ett eget myntsystem. Myntverkstäderna tillverkade mynt och inlöste äldre mynt mot nya. Ofta byttes tre gamla mynt mot två nya och på så vis tjänade kungamakten stora pengar. Under Valdemar Birgerssons första regeringstid präglades stora mängder mynt. 30 000 mynt har hittats i skattfynd. Valdemar slog brakteater som är ensidigt präglade små silvermynt, enligt både Götaländsk och Svealändsk myntning.


Mynt präglade på ena sidan sk. brakteater. Birger, Valdemar och Magnus olika mynt. Linköpings slotts- och domkyrkomuseum.

Åren 1261 till 1266 slog Birger egna mynt i Löddöse med ett B på, vilket är märkligt eftersom enbart kungar fick slå mynt. Magnus Ladulås ökade myntningen och den myntverkstad som låg närmast fanns i Skänninge. Egentligen använde man inte mynt i så stor utsträckning under 1200-talet man använde mer byteshandel. Först på 1300-talet under Birger Magnusson slår penningsystemet igenom och vi fick en enhetlig valuta i hela landet med mynt som var präglade på båda sidor.

Domkyrkan byggs ut

Vid mitten av 1200-talet var den nya korsarmen färdig och ett nytt långhus blev nästa etapp i utbyggnaden. 1280 lyckades biskop Henrik få ett beslut på att halva tiondet från sockenkyrkorna under åtta års tid skulle gå till domkyrkans byggnadshytta. Det gav stora inkomster som satte fart på långhusets utbyggnad. När det var dags för förlängning av det förmånliga avtalet 1288 var kungens egen bror Bengt biskop vilket nog bidrog till en förlängning med åtta år. Under denna tidsperiod hann man bygga åtminstone fyra travéer och ett västtorn på långhuset. En travé är valvet mellan två valvbågar.

Linköpings domkyrka år 1300 i Linköpings slotts-och domkyrkomuseum. Modell av M Gilstring. ÖM

Utländsk arbetskraft och låneord

De stora monumentala byggnaderna som biskopsgården och de två kyrkorna uppfördes av importerad välutbildad arbetskraft. Den hantverksskicklighet som behövdes för att hugga sten och blanda ett så hållbart bruk krävde erfarenhet och kunskap som man troligen inte kunde förvärva här i landet. Byggmästaren som även var arkitekt kom ofta från Tyskland. Stenhuggarna var den högst betalda yrkeskategorin som hade en lång lärlingstid innan de kunde skapa stenskulpturer som de i domkyrkan. Många tyska ord som har med hantverk och byggnation att göra kom på detta sätt in i vårt svenska språk. Ord som evig, myndig, mäktig, äkta, kvitt, fri, pant, kök, planka, källare och trappa kommer från tyskan och orden visar att tyskan blev viktig inom rättsväsende, handel och hantverk.

Dokumentbrist

Vid den här tiden börjar de skriftliga dokumenten öka i omfattning. Under 1200-talet finns det bevarade dokument som mest rör kungar och biskopar. Från 1300-talet blir stadens råd, borgmästare, fjärdingsmän, gillen och kyrkliga befattningshavare synliga i de bevarade dokumenten. Men här finns ett osäkerhetsmoment, då det enbart finns dokument bevarade från 1200-talet som rör överheten, är det svårt att veta om dokument som berör allmänheten saknas eller aldrig har funnits? Arkeologin kan till viss del hjälpa upp bristen på skriftliga dokument men inte berätta i detalj vad som hänt.

Klädsel under 1200-talet

Vanlig kvinnoklädsel under 1200-talet var en lång vid klänning med en linnesärk under. Var man jungfru fick man visa sitt hår, medan en gift kvinna skulle dölja sitt hår med någon form av huvudbonad.

Man och kvinna i typiska kläder från 1200-talet. Klädparad på Linköpings slotts- och domkyrkomuseum. L  Franzén

Mansdräkten var också ganska lång men inte lika vid. Hade man lång dräkt blev byxor onödiga och hosorna blev vanliga. Det var ett slags tygstrumpor som man fäste med remmar i bältet, som två separata långstrumpor. På huvudet hade männen ofta en liten mössa som liknar en babymössa, en så kallad coif som även kunde användas under en rustning.

Riddarväsendet instiftades 1280 av kung Magnus Ladulås. Klädparad på Linköpings slotts- och domkyrkomuseum. L Franzén

Vreta kloster brinner

Klostret i Vreta råkade ut för en förödande brand under 1280-talet. Kyrkan skadades svårt men som en följd av det byggde man det stora nunnekoret i väst som idag utgör nästan hälften av kyrkans längd. Nunnorna fick bistånd av biskop Bengt och hans bror kung Magnus Ladulås som båda närvarade vid invigningen 1289. Vreta kloster kyrka som fortfarande är delad i det äldre långhuset och det stora nunnekoret är en av vårt lands historiskt mest spännande kyrkor.

Vreta kloster kyrka med det stora nunnekoret, invigt 1289. ÖM