Linköpings domkyrkas byggnadshistoria

Linköpings romanska domkyrka uppfördes under 1100-talets första årtionden. Den kyrkobyggnaden hade stora likheter med Vreta kloster kyrka.


En bit in på 1200-talet började man bygga en större domkyrka. Utbyggnaden var påbörjad när biskop Bengt Magnusson 1232 skrev till påven och bad om ekonomiskt stöd för bygget. Den äldsta kyrkan hade ett tvärskepp och som första etapp byggde man på det till ett större tvärskepp och ett betydligt större kor med en koromgång.

Linköpings domkyrka efter första utbyggnaden 1250. Sveriges kyrkor band 201

Kalkstensmurverket höggs med tandade mejslar som gav en slät men småprickig yta och kalkstenarna murades med mycket tunna fogar till ett slätt murverk. Resultatet kan ses än idag i domkyrkan. Det var denna byggnadsetapp som var färdig till kungakröningen av Valdemar, Birger jarls äldste son 1251.

Fotomontage av två domkyrkomodeller. B Lundqvist

Nästa byggnadsfas påbörjades senast 1280 då biskop Henrik fick tillåtelse att använda halva tiondeskatten till domkyrkan. Nu började man bygga ett större långhus, både bredare och längre. Längs långhusmurarna gjordes blindarkader med romanska valv som stöds av små kolonetter mellan bågarna. Där bågarna möts sitter små virvelrosetter som liknar små spritsade maränger eller MumsMums.

Domkyrkans norra långhusvägg med 21 romanska blindarkader. De stöds av tre sammanfogade smala kolonner. ÖM

Där blindarkadernas valvbågar möts sitter finhuggna rosetter, som spritsade maränger. ÖM

Hela 21 romanska bågar finns utmed den norra muren där blindarkader är betydligt mer detaljrika och arbetade än den södra murens av någon anledning. Den södra murens 19 blindarkader stöds endast av en kolonn  medan i den norra muren står det tre separata tunna kolonetter tillsammans vid varje båge. De södra arkaderna är grundare än den norra och således blir södra muren mer stabil. Den stora södra portalen gör att det är färre blindarkader på den sidan kyrkorummet.


Den södra långhusväggens 19 blindarkader stöds av enstaka kolonner. Arkaderna är grundare än de på norra väggen. ÖM

De höga kyrkvalven slogs över det treskeppiga långhuset och högst upp i valven sattes skulpterade slutstenar . De har alla olika utformning. Sammanlagt byggde man långhuset  fyra travéer långt innan man bestämde sig för att avsluta långhuset genom att uppföra ett västtorn. Runt år 1300 bör man ha avslutat denna etapp.


Linköpings domkyrka år 1300 med långhus och påbörjat västtorn vars grund man hittade vid utgrävningar inne i dagens kyrka. Modell på Slotts- och domkyrkomuseet av M Gilstring. ÖM

Redan vid 1320-talets början fortsatte man med att förlänga långhuset och då i en höggotisk stil med spetsiga valvbågar och skulpterad dekor på valvbågar och kapitäl. Man kan se många olika fint arbetade figurer av båda kön och fantasidjur av många slag. De flesta skulpturer är hela, ett fåtal har fått delar avslagna.

Blindarkad i södra långhusväggen med en mans- och ett kvinnohuvud. Ovanför trepassbågarna har fantasidjur skulpterats i sviklarna. ÖM

På norra väggen finns elva och en halv arkadbåge och på den södra nio stycken då en dörrportal till trapphuset minskar väggytan. Dessutom är den yttersta västra delen sned så den södra väggen är kortare vilket minskar antalet arkadbågar. Bladverk av alla slag har skulpterats på kapitäl och i utrymmet mellan de speciella bågarna. Man kan studera 1300-talets frisyrer och huvudbonader på många av figurerna. Skulpturerna sitter ofta i par, en man och en kvinna. De har ofta ganska starka ansiktsutryck men exakt vad de ska symbolisera är det ingen som vet.

Två kvinnohuvuden med plågade ansiktsuttryck i södra arkaden. ÖM

Samtliga pelare i långhuset ser olika ut. Från de äldsta, släta 1200-tals pelarna med skulpterade kapitäl till de yngsta stora knippepelarna, som är de första man ser när man kommer in i långhuset. Däremellan finns hela utvecklingen av olika slags pelare med olika former. Det västtorn man hade byggt i den förra byggnadsfasen var man nödd att riva inför förlängningen av långhuset. Långhuset avslutades med en praktgavel mot väster med ett stort runt rosettfönster som var typiskt för gotiken.

Knippepelare med påbörjade valvribbor som inte kom till användning. I bakgrunden syns mindre knippepelare. ÖM

Vid 1400-talets början inkallades Mäster Gierlach från Köln för att bygga ett nytt stort gotiskt kor i öster. Tre kapell och en koromgång skulle omsluta det befintliga högaltaret. Man fick sedan riva den äldre kormuren med tillhörande östtorn. Mäster Gierlach har avbildats på en stenplatta där skriften talar om att han byggt det stora koret. Men pengarna tog slut och murarna hade bara kommit till en höjd av fönstrens nederkant.

Mäster Gierlach från Köln knäböjer inför jungfru Maria. Stenplattan sitter i  en vägg i Mariakoret som Gierlach påbörjade men inte kunde slutföra på grund av penningbrist. ÖM

Henrik Tidemansson som var biskop 1465 – 1500 blev den som lyckades med bedriften att få fram tillräckligt med pengar så att domkyrkan äntligen blev färdigbyggd. Hans byggmästare Adam van Düren med bygglag var de som murade korväggar och valv färdigt. Hans stenhuggare som även de kom från Köln skulpterade en stor mängd slutstenar och kapitäl.

Två slutstenar i valv som föreställer ”Greenmen”, mansansikten som det växer gröna löv ur hår, mun och ögonvrår. ÖM

Mot slutet fick biskopen ta pengar ur egen ficka för att betala stenhuggarna. Samma år som biskop Henrik dog var kyrkan färdigbyggd. Sedan var det bara koppartaket kvar, vilket inte var en billig utgift. Byggnadskassan var tom, så det fick vänta till biskop Brask några decennier senare lyckades hjälpa till med egna pengar så taket slutligen blev färdigt. 300 år tog det att bygga Linköpings domkyrka.

År 1546 brann Linköping två gånger med några månaders mellanrum. Vid den andra branden förstördes domkyrkans tak och små torn. Gustav Vasa uppmanade alla församlingar att hjälpa till. De hade ofta egna förråd av koppar som de nu skickade till domkyrkan för omsmältning till kopparplåt. Så kom taket på plats. Det dröjde bara tjugo år innan det var dags för nästa brand 1567. Nu var det Linköpingsborna själva som satte eld på staden för att de danska trupperna under ledning av fältherren Daniel Rantzau inte skulle ha någon stad att invadera. Mycket riktigt vände danskarna vid Valla, men domkyrkan stod åter utan tak och fick på nytt ett halmtak. Man fortsatte under större delen av 1500-talet med reparationer då man fick ekonomiskt bistånd av kung Johan III.

Under 1600-talet verkar inga reparationer eller tillbyggnader ha gjorts på domkyrkan. Först vid 1700-talets mitt kom det första tornbygget igång och det stod färdigt 1756 efter överhovintendent Carl Hårlemans ritningar. Man valde det billigaste alternativet för tornhuv vilket ledde till att man fick ett mycket oproportionerligt torn i förhållande till det stora långhuset. Den lilla platta tornhuven var av koppar och krönt med en förgylld korsglob. Tornet kallades för Djäkneskrämman! Själva tornmurarna var av tegel som putsades vita.


Hårlemans domkyrkotorn var inte så lyckat i proportionerna till den stora kyrkan.

Under resten av 1700-talet ägnade man sig åt nödtorftiga reparationer av långhusets valv och yttre strävpelare som hade börjat rämna. Puts ramlade ner från valven och man hade allmänt besvärligt att få pengarna att räcka till. Vid mitten av 1800-talet kontrakterades bröderna Nyström för den stora restaureringen som genomfördes med bland annat omhuggning av sydportalens alla skulpturer.

Den vittrade sydportalen på domkyrkans långhus höggs om på 1860-talet av Bröderna Nyström. Sveriges kyrkor 200

Man gjorde kopior i gjutjärn av samtliga fönsters masverk. Först 1870 var arbetet med reparationerna slutfört. Redan då hade man påbörjar processen med en omgestaltning av 1700-talstornet som man var mycket missnöjd med. Under 1870-talet började man samla in pengar till en ombyggnad av tornet. 1886 var tornet färdigt och då hade man klätt det gamla tegeltornet med kalksten och satt en hög gotisks spira på befintlig tornmur. Flera nya dörröppningar och ett nytt vapenhus gjordes. Nya sidopartier  i flera våningar byggdes till på tornet och dessa kom att användas bland annat som sakristia, skrudkammare, sammanträdesrum, körrum och dopkapell. Orgeln flyttades upp på en läktare. De många öppningarna som togs upp i den gamla västgaveln ledde till att den förstördes.

Linköpings domkyrkas nygotiska torn .ÖM

Stiftet har en huvudkyrka där biskopen verkar som kallas domkyrka och det kommer av ”domus Dei” vilket betyder Guds hus. Även katedral används om huvudkyrkan och ordet kommer från den speciella stol ”cathedra” som biskopen sitter i vid invigningen till sitt ämbete. Biskopsstolen blev en symbol för biskopsämbetet, därav namnet katedral.

Biskopens cathedra, en nygjord biskopsstol i Linköpings domkyrka. ÖM