Birgittinska textilier

På Linköpings slotts och domkyrkomuseum finns i Skattkammaren några av Sveriges finaste medeltida textilier. Det är mässhakar, dalmatikor, altarbrun och en relikask som sytts och broderats av nunnorna i Vadstena kloster till Linköpings domkyrka som äger textilierna. Biskopen i Linköping gjorde regelbundna visitationer i klostret i Vadstena och har då troligen fått dessa textilier av abbedissan. Klosterbröder som blev utnämnda till biskopar i andra stift kunde få med sig mässhakar vilket har bidragit till att birgittinska textilier finns utspridda i landet.

Nunnorna hade arbetstid efter den tidiga middagen då de skulle arbeta ”med det de var bäst ägnade för”. Det betyder att var man en duktig konstsömmerska skulle man arbeta med framställning av dessa textilier. Arbetssalen hade stora fönster och i ena änden på en upphöjd plats satt abbedissan och övervakade arbetet. Under mer än hundra år producerades kyrkliga textilier till alla altarstiftelser som fanns i Klosterkyrkan. Vid varje altare skulle prästen ha en mässhake till vardags och en för helger och fest. Med tanke på att det fanns närmare 60 altaren i klosterkyrkan vid slutet av medeltiden hade nunnorna haft ett digert arbete med att framställa alla dessa mässhakar. Man anser inte att klostret har sålt sina textilier till olika kyrkor. Att man senare har hittat så pass många av dem utspridda i omgivande landskapskyrkor beror på att de efter reformationen, då klostret lades ner 1595, spreds åt olika håll.

Den vanligaste färgen som användes i broderierna var rött. Man sydde heltäckande sömnad i klyvsöm över sidentyg det vill säga man täckte hela tyget med broderier av silke. Läggsömmen började användas under senare delen av 1400-talet och in på 1500-talet, även den var heltäckande. Man arbetade med applikationer som rosor, stjärnor och liljor som man broderade för sig och sedan klippte rent innan man sydde på dem utströdda över de större plaggen. De var ofta broderade med guld- och silvertråd och täckta med små sötvatten- eller korallpärlor. Små metallströningar syddes också på mässhakar och altarbrun. Man sparade inte på något när det gällde att behaga Gud. Birgittas instruktioner var att vardagskläder skulle vara mycket enkla, även i kyrkan, men till helg och fest fick det vara påkostade textilier till Herrens ära. Broderierna återgav oftast scener ur jungfru Marias och Kristus liv. Motivens förlagor var ofta hämtade ur bokillustrationer som fanns i Vadstena klosters stora bibliotek.

Linköpings domkyrkas altarbrun som finns i montern på Linköpings slotts- och domkyrkomuseum är från sent 1300-tal och gjordes till högaltaret. Ett altarbrun hängde framtill på altarbordet som en serie med bilder. Mellan bilderna finns olika vapensköldar som visar vilka som hjälpt till att betala för altarbrunet. Reklam för sponsorerna, på dagens språk. Altarbrunet har tre figurscener och en lång rad med birgittinska liljor i rundlar. Altarbrunet skulle passa på högaltaret än idag om man provade, men man får inte använda 600 år gamla textilier.

Detalj av Linköpings domkyrkas altarbrun med donatorers vapensköldar. Den högra tvådelade skölden har tillhört biskop Knut Bosson Natt och Dag. RAÄ

Nu förvaras det i rätt klimat med svag belysning i en speciell montrer på Slotts- och domkyrkmuseet. På altarbrunet finns den äldsta svenska avbildningen av Sancta Birgitta broderad. Det är födelsescenen i Betlehem som Birgitta beskriver i uppenbarelserna på ett nytt sätt, som ingen gjort innan 1372, men som fick genomslag i all konst därefter. Innan Birgittas uppenbarelse framställdes födelsescenen helt annorlunda. Jesusbarnet har varit broderat med små pärlor som idag har ramlat av och Marias och Birgittas kläder av guldtråd har mörknat till brunt. Den röda bakgrunden är helt intakt liksom silkessömnaden i deras ansikten.

Tiden har förändrat färgskalan, men man får försöka tänka sig den prakt som en gång strålade från dessa textilier. Vill man veta mer, gå in på www.sanctabirgitta.com och leta rätt på bilddatabasen under fliken Vetenskap och sök på textilier. Där finns mycket mer information.

I Skattkammaren på Slotts- och domkyrkomuseet finns Sveriges enda två kvarvarande medeltida dalmatikor som tillhör Linköpings domkyrka. En dalmatika användes av diakoner inom den romersk-katolska kyrkan och gör det än idag. Vi tillhörde ju samma religionsinriktning i Sverige på medeltiden. En biskop kan också använda en dalmatika under sin mässhake vid högtidliga mässor. En dalmatika ser ut som en stor T-tröja eller en vid klänning.

Dalmatika i rödbrun silkesammet sydd i Vadstena kloster under 1400-talet. RAÄ

De två bevarade dalmatikorna är gjorda av silkesammet, en rödbrun och en blågrön. Färgerna var ursprungligen klarare men har mörknat av ålder och slitage. Till den blågröna finns en mässhake i samma slags tyg med broderade liljor. På mässhakens rygg sitter ett stort kors av sidentyg med små knubbiga birgittinska liljor som varit helt täckta med små sötvattenpärlor och med orange korallpärlor som accentfärg.

Mässhake i blågrön silkesammet med broderat kors och strödda liljor. Dalmatika finns i samma slags tyg. RAÄ

Man kunde inte tvätta sådan här plagg eftersom de var broderade med pärlor, ströningar och metalltråd. Kemtvätt fanns inte, så rengöring var ingen lätt uppgift. Man kan undra hur de en gång luktade innan konservatorer fick hand om dem och gav dem en försiktig rengöring efter konstens alla regler? Kanske är det därför som de trots allt överlevt in till våra dagar för att de inte har kunnat tvättas utan man har låtit dem vara ifred. Dalmatikor användes inte efter reformationen vilket naturligtvis också bidragit. Mässhakar däremot har använts och många har nog slitits ut efter reformationen.

Biskop Nils Hermanssons relikask genomgick en konservering och då  påträffades en utriven pappersbit ur Vadstena klosters jordebok som utfyllnad under ett broderi. Man hade ingen metallverkstad så man sydde relikaskar. De har en trästomme och själva burken består av en svepask. På relikasken har funnits runda metallströningar eller möjligen emaljer som nu helt fallit av.

Biskop Nils Hermanssons relikask. ÖM