1940–2000

SAAB expanderar, Data-Saab utvecklar datorer, förorterna byggs först Abisko sedan Johannelund, Skäggetorp, Ryd, Lambohov, Ekholmen, Ullstämma. Simhallen, Barnträdgården Snuggan följs av daghem. Gymnasierna blir flera, Tekniska högskolan, Universitet, Hälsouniversitetet, Campus Norrköping. IKANO som handelscentra växer fram. Internet och digitala tjänster etableras.
bil

1940–1970 Expansion och omstrukturering

Linköping växte i takt med den ökande industrialiseringen och nya stadsdelar byggdes. Områden som bestått av ren slum eller äldre trähus i innerstaden sanerades eller revs. En skriande brist på bostäder ledde till att stora företag som Saab byggde egna hyreshus för att kunna anställa ny arbetskraft.

Kommunlantmäteriets karta över Linköping vid olika tider. Skillnaden är stor mellan år 1900 och 2000.

Utmärkande för krigstidens och efterkrigstidens Linköping var en kraftig industriell expansion. I första hand SAAB hade ökat sin militära produktion kraftigt under kriget och hade stort behov av arbetskraft.

SAAB B17 det första svenskkonstruerade flygplanet 1940. SAAB

I början av 1950-talet kom de första italienska arbetarna till SAAB som hade kontrakt på två år. En del stannade kvar, andra åkte tillbaka efter avtalstidens slut. De italienska arbetarna utgjorde då en försvinnande liten del av en homogent svensk befolkning i Linköping, nämligen en procent.

Italienarna som kom till SAAB på 1950-talet. Fotograf okänd. SAAB

ASJ levererade järnvägsvagnar i högt tempo både inom och utom landets gränser. Senare blev det tunnelbanevagnar. Andra verkstadsföretag expanderade också och 1950-talet var en guldålder.

Tåg från ASJ på Linköpings centralstation. ÖM

Textilindustrin däremot, som tidigare gått bra, blev under 1960-talet en nedläggningsbransch då det blev dyrare att sy upp kläder i Sverige. Låglöneländer tog över när kvinnolönerna steg. Under 1960-talet utgjorde SAABs personal en femtedel av Linköpings innevånare. De utvecklade hela tiden nya produkter i en ständig expansion.

Ullastrumpan fabrik som låg i lokalerna där mataffären Priso funnits de sista 30 åren. ÖM

Det var under den här perioden vi talade om ”slit och släng”, vi betedde oss som om världens resurser var oändliga. Kampanjen ”Håll Sverige rent ” som startade redan 1962, var ett led i kampen mot nedskräpning och miljöförstöring.

Håll Sverige rent kampanjen startade 1962.

På 1970-talet kom energikrisen och fredsrörelsen med demonstrationer mot försvarsindustrin. Nedskärningar i Flygvapnet fick till följd att SAAB startade en civil flygproduktion och man började producera en del andra produkter. Handelns strukturomvandling från specialbutiker till varuhus började mattas av och på 1980-talet var varuhusens era i princip över. Stora handelscentra i stadens utkant växte fram. 1975 utgjorde utländsk arbetskraft enbart två procent av arbetskraften i staden. 1995 hade det ökat till sex procent och en bit in på 2000-talet hade vi 14 procent utlandsfödd arbetskraft i Linköping. Samarbetet med Norrköping utvecklas för att städerna ska växa tillsammans.

Stadsplanering

Under hela 1900-talet led Linköping och de flesta andra städer av bostadsbrist. I efterkrigstidens Linköping var bostadsbristen monumental. Många personer kunde dela på en enrumslägenhet med obefintliga bekvämligheter, enbart kallvatten, dass på gården och vedspis. Lägenheterna hade ofta dålig standard och var mörka och små.

Rivning av äldre bebyggelse vid Stora torget. ÖM

För den som hade pengar fanns det fina stora stadsvåningar i Vasastadens nybyggda stenhus. Men många hus i innerstaden behövde saneras och nya bostäder behövde byggas som vanligt folk hade råd att bo i.

Stenhus i Vasastaden för den som hade råd. ÖM

Nya bostäder behövdes snabbt och det kommunala bostadsbolaget Stångåstaden bildades 1942. Under 1950-talet skedde en kraftig tillväxt av bostäder i de nyanlagda områdena. Planen var att expansionen skulle ske i Kallerstadområdet på östra sidan Stångån. 1949 köptes Kallerstad egendom av staden och den skulle ge bostäder åt 10 000 personer var det tänkt. Planerna fick avbrytas på grund av dåliga grundförhållanden och höga bullernivåer från Saabs flygplan som satte stopp för utbyggnaden. Vid mitten av 1900-talet hade befolkningen vuxit till 9 500 i stadsdelarna Kungsberget och Tannefors, som då var de mest tätbefolkade stadsdelarna.

Det första huset på Kungsberget stod färdigt 1943. ÖM

Tannefors var då den modernaste stadsdelen i Linköping. I de nya bostadsområdena byggdes även lekparker för områdets barn på grönytorna mellan husen.

Lekpark med plaskdamm vid Tannefors sluss. ÖM

1967 kom lagen om kommunal förköpsrätt som gjorde att man kunde komma över jordbruksmark för att bygga bostäder. Det blev nya bostäder i Valla, Fridhem, Majelden, Tornhagen, Åleryd och Åbylund, några områden med stjärnhus men mest med trevåningshus.

Stjärnhus blev populära under 1950-talet, alla rum i lägenheterna fick bra med ljus . ÖM

Enligt 1967 års generalplan skulle de flesta byggnader uppförda före 1930 saneras och ersättas med kontorsbyggnader och parkeringshus. Linköpings innerstad drabbades av rivningshysteri. Det sanerades, kontoriserades och öppnades affärer i stor skala från 1940-talet och framåt. Området Stolplyckan var ett kraftigt förslummat bostadsområde och kallades för Linköpings Venedig i folkmun eftersom avloppssystemet inte fungerade och översvämningar var vanliga bland träkåkarna.

Föreningsgatans hus som revs. ÖM

Först 1981 stod ett helt nytt kvarter med kollektivhuset Stolplyckan färdigt. Många diskussioner hade föregått utformningen av det kommunala servicehuset som kombinerades med kollektivboendet. Idéerna baserades på 1970-talets ideal om många gemensamma lokaler och mindre lägenheter.

Stolplyckans kollektivhus invigt 1981. H Nilsson

Johannelund var en storsatsning med ett eget stort köpcentrum där alla slags affärer förutom flera snabbköp fanns som tygaffär, bosättningsaffär, bank, bibliotek, distriktsläkare, folktandvård, apotek, kyrka, post och Munkhagsskolan.

Johannelunds centrum med alla tänkbar service. Ulf Johansson.

Fyra höghus dominerade bilden av det moderna centrat med en modern, rund kyrka mellan husen och skolan.

Den runda kyrkan i Johannelunds centrum. Ulf Johansson.

Kyrkoherde Sam Aurelius tjänstebostad låg högst upp i ett höghus, en skylt satt vid ingången ”Präst 10 tr”. Bortanför centrum låg lägre bostadshus grupperade runt innergårdar. Till Johannelund flyttade många av de arbetare som arbetade på ASJ och SAAB och som cyklade till jobbet på träbron över Stångån. Senare byggdes Braskens bro som ersatte cykelbron. Koloniområden Ådala och Emmalund hade anlagts lite längre bort utmed Stångån inte långt från bostadshusen. De nya bostadsområdena hamnade längre och längre från centrum för staden växte bara åt två håll eftersom militärområdet låg i söder och Saab med flygfält på motsatta sidan vilket hindrade bebyggelsen att växa. Linköping fick formen av en strut som vidgar sig åt sydöst.

Nytt vattentorn

Det gamla vattentornet från 1910 murat i tegel ansågs vara en symbol för den moderna staden när det kom till. Men när staden växte som den gjorde räckte inte det gamla till och ett nytt byggdes i Majeldsbacken. Det nya stora vattentornet  helt byggt i betong 46 meter högt invigdes år 1958. Det rymmer 6 000 kubikmeter vatten i cisternen högst upp.

Nya vattentornet i Majelden invigt 1958. ÖM

Ytterligare ett vattentorn finns i norra utkanten av Ljungsbro med samma vattenkapacitet. Vattenverken i Råberga och Berggården har också vattenreservoarer och sammanlagt har staden tillgång till 35 000 m3 vatten som buffert. Avloppsvattnet leds till Nykvarnsverket där varje år 16 miljoner kubikmeter renas innan vattnet släpps ut i Stångån igen.

Befolkning och arbetskraft

Från att ha haft en befolkning på 14 522 personer år 1900 steg antalet innevånare markant, år 1950 hade vi nått 54 512 personer i Linköpings kommun. Folkmängden steg med stormsteg med kommunsammanslagningarna som tog sin början under 1950-talet och fram till 1971 då Linköping fick de gränser som gäller idag, då nåddes den magiska gränsen 100 000 innevånare. Fyrtio år senare har den siffran stigit till strax under 150 000.

Linköping har präglats av möjligheterna till högre utbildning men det var oftast förbehållet de övre samhällsklasserna. Arbetarnas del av arbetskraften var länge i klar majoritet.

Arbetare som bär tegel. ÖM

År 1955 var det första året som tjänstemännen var fler än arbetarna  i kommunen och sedan har den utvecklingen fortsatt. Skolan utökades och alla förväntades gå minst nio år i skolan från slutet av 1950-talet när Enhetsskolan infördes. Några år in på 1960-talet kom Grundskolereformen med obligatorisk skola för alla i nio år.

En arbetar och många ser på. ÖM

Friluftsmuseet Gamla Linköping

Gamla Linköping kom till efter en lång debatt under 1940-talet då kommunfullmäktige beslutade att upplåta mark för ett friluftsområde med historiska byggnader. Äldre bebyggelse började sakta ses som ett kulturarv som skulle sparas och vårdas. Området som ligger i Valla skulle bli både friluftsmuseum och fritidsområde. Bakgrunden var att Linköpingsborna saknade strövområden och detta kunde kombineras med att rädda historiska byggnader som flyttades ut från innerstaden. Förebild var Skansen i Stockholm. Bakom idén fanns kommunpolitikern Lennart Sjöberg i samråd med landsantikvarien Bengt Cnattingius med flera. Den första gården som flyttades dit 1950 var Huitfeltska gården.

Huitfeldtska gården låg vid Ågatan innan den flyttades till Gamla Linköping. ÖM

Den låg vid Ågatan där numera Nationernas hus ligger. Stock för stock plockades ned och lades på vagnar som kördes upp till den tomt där det sedan byggdes upp igen. Det första hela huset som flyttades, utan att monteras ner, kom från Nygatan år 1952. Senare flyttades hus efter hus.

Husflytt från Nygatan till Gamla Linköping 1952. ÖM

Byggnaderna vid Pilens backe blev kärnan i den nygamla staden Gamla Linköping. Bredvid Pilens backe låg det äldsta trähuset i Linköping från 1696 som även det kom att flyttas till torgområdet i Gamla Linköping. När man rev huset hittade man en medeltida källare som hade tillhört Själagården. Huset går under namnet Skolmästaregården eftersom domskolans rektor ursprungligen bodde i huset.

Skolmästargården flyttades från Storgatan till Kryddbotorget i Gamla Linköping. ÖM

Namnet Gamla Linköping som begrepp lanserades 1953, när området kom med i stadsplanen. Området med dess olika byggnader var i princip klart på 1960-talet. Enstaka byggnader som dansbanan, Sjöbergska teatern och kapellet har kommit under senare år. Nu finns det närmare fyrtio bostadshus inom området. Evenemangen och verksamheter för barn, turister och vanliga besökare har utvecklas stort genom åren. Affärer, museer och hantverkare varvas med kaféer, teatern, dansbana och värdshuset.

Valla gård som donerades till staden av kapten Westman. ÖM

Området Valla gård ligger på andra sidan Vallaskogen och där finns flera äldre gårdsmiljöer och ett flertal museer som Järnvägsmuseet, Tekniska Verkens museum, Vagnsmuseet med flera. Friluftsmuseet Gamla Linköping är idag ett av våra mest besökta och populära turistmål. Major Eskil Ridderstad ägde flera 1700-talshus på Hunnebergsgatan 5, 7 och  9 och ville bygga nytt på 1950-talet. Men istället för att riva dem donerade han husen till Gamla Linköping. Efter en del turer fram och tillbaka köpte Linköpings stad in husen 1962 och de blev istället bevarade på plats genom en omfattande upprustning. De utgör idag några av få bevarade trähus från 1700-talet som ligger kvar i Linköpings stadskärna.

Hunnebergsgatan 5-9, bevarade 17000-tals hus. ÖM

Industricentrum vid Stångån

Utmed Stångån hade många företag vuxit fram genom åren. På östra sidan, uppströms från centrala Linköping, låg Tannefors kvarnby där kvarnar var i drift under närmare 600 år. Tannefors i S:t Lars socken införlivades först 1911 i Linköpings stad. På Tanneforssidan hade de stora industrierna utvecklats under 1900-talets första årtionden.

Tannerfors kvarnby med Stångån var grunden till Linköpings stora industrier. ÖM

ASJ som tillverkade tåg och spårvagnar och sedan SAAB som var en avknoppare från ASJ. SAAB startades i Trollhättan men 1939 slogs SAAB ihop med ASJ-A som båda hade börjat utveckla flygplan. Andra världskriget gjorde att import av teknik inte var möjlig och man behövde utveckla en inhemsk flygindustri. Det ledde till att många ingenjörer anställdes och ett intensivt utvecklingsarbete påbörjades. Många innovationer som datorer och flygplan med reamotorer som styrdes av datorer uppfanns.

Drakenplan med den nya deltavingen. SAAB

Inom bolag som SAAB Dynamics med fler har man fortsatt utveckla högteknologiska undervattensfarkoster, men fortfarande byggs flygplan i stor skala. Man utvecklade deltavingen som var en nytänkande uppfinning som de flesta militära flygplan använder idag. Erik Bratt var den som uppfann deltavingen och konstruerade flygplanet Draken.

JAS 39 Gripen. SAAB

Den civila sidan kom att utvecklas i samarbete med stora amerikanska och engelska flygtillverkare under 1970- och 1980-talen. Man tillverkade delar till gemensamma civila flygplan .

SAAB 340 propellerjetplan. SAAB

SAAB har fortsatt vara en av kommunens största arbetsgivare. Efter andra världskriget, utvecklade flygplansteknikerna även en liten bil, Saab 92. Den strömlinjeformade designen gjordes av Sixten Sason.

SAAB 92 kom 1947. SAAB

Den kom att serietillverkas i Trollhättan. Dess popularitet steg snabbt och senare modeller kom att köras som rallybilar. Skåpbilsmodellen SAAB 95 tillverkades i Linköping.

SAAB 92 några år senare. SAAB

En bit uppströms i Stångån nära Tinnerbäckens mynning låg Tekniska fabriken Gripen som tillverkade tvål, parfym, skokräm, bläck, blanksmörja till läder m.m. Det var två militärer som insåg behovet av dessa artiklar som startade den kemisktekniska Gripenfabriken.

Kemiska fabriken Gripen. ÖM

Åt andra hållet nedströms, på andra sidan Stångebro, där Scandic hotell nu finns låg det stora Centralbryggeriet. Det fanns flera bryggerier i staden fram till 1970-talet då alla hade upphört.Kapsylerna till ölflaskorna gjordes på ALKA-fabriken.

Centralbryggeriet ett av många bryggerier i staden. Idag ligger Scandic hotell här.

Under 1900-talets tre första årtionden var Linköping den stad i Sverige som hade störst träförädlingsindustri, mest i form av kvalitetsmöbler. Många snickerier låg utmed Stångån då råvaran kom med båt på Kinda kanal. Efter andra världskriget hade metallindustrin tagit över rollen som ledande industri. Wahlbecks repslageri hade utvecklats till en mattfabrik som vävde mattor av pappersremsor på 1920-talet i brist på importerad hampa, senare blev man duktig på heltäckningsmattor och ryamattor. Fabriken upphörde på 1970-talet. Fabriksbyggnaderna hyser idag TeknikByn med många mindre företag.

Wahlbecks fabriker, personalen uppställd framför. ÖM

Poliskåren

Ända fram till 1940 var borgmästaren chef för polisen, då anställde man en polismästare, en polisnämnd och ett polishus byggdes vid Ågatan . Man köpte också den första polisbilen 1940, den andra bilen inköptes 1943 och utrustades med nymodigheten radiotelefon. En konstapels arbetsuppgift bestod främst av patrullering till fots enligt förut uppgjorda rutter. Ett enformigt arbete i ur och skur, kyla och värme, länge utan adekvat utrustning, inte ens en regnkappa, så var det långt in på 1900-talet.

Polisuniform från 1880-tal, Fjärdingsman från sekelskiftet. Polismuseet Gävle.

Linköpings första polissyster anställdes 1946 hon var en vidareutbildad sjuksköterska. Från 1958 kunde kvinnor ta anställning  som vanliga poliser och 1990 var de 7 procent av den samlade polisstyrkan i Linköping, idag är de betydligt fler. 1962 kom de första polishundarna. 1965 blev polisen helt statlig. Innan dess fanns både en kommunal och en statlig polis. Den statliga polisen ägnade sig då åt grövre brott, trafikövervakning och kommun- och myndighetsöverskridande brott. I Gamla Linköping finns ett litet polismuseum där man kan lära sig en hel del om Linköpingspolisens utveckling, bland annat kan man se olika polisuniformer från 1883 och framåt.

Sportstaden

Folkungavallen hade öppnat redan 1919 på Munkgärdet. Det var Olympiaden i  Stockholm 1912 som fått fart på idrottsintresset i Sverige.

Olympiaden 1912 i Stockholm väckte idrottsintresset i Sverige.

Man idrottade och spelade fotboll på den nya arenan. När Folkungavallen rustades upp efter 20 års användning 1939, började man diskutera en inomhusarena för idrott.

Folkungavallens idrottplats. ÖM

1938 hade det då supermoderna konstgjorda friluftsbadet mitt i staden invigts, Tinnerbäcksbadet, som kom att kallas Tinnis. Här fanns Sveriges första 50-meters utomhusbassäng och en 115 000 m2 stor konstgjord badsjö. Tinnis blev internationellt uppmärksammat och besökare kom från när och fjärran för att se det nya friluftsbadet.

Tinnerbäcksbadet med badsjö och 50 meters bassäng. Hopptornet var 10 meter högt. A Gustafsson

Behovet av en inomhusarena ökade och 1956 invigdes Sporthallen. Arkitekt Hans Westman skapade något nytt, ett hus byggt i en grop med stora stödbågar ovanför som bär upp huset. Huset består idag av 7 000 m2 men den ursprungliga ritningen var till en mycket större byggnad. Av kostnadsskäl fick man banta bort ca 40 procent.

Sporthallen byggd i  en grop med bärande bågar. ÖM

Huset kom att användas till många olika slags aktiviteter, man spelade handboll, höll stora gudstjänster, konserter, mannekänguppvisningar, tränade boxning, spelade bowling och brottades i de olika lokalerna. Fortfarande mer än femtio år senare har man inte behövt bygga om i någon större omfattning utan huset används som arkitekten avsåg. Som komplement till denna koncentration av idrottsanläggningar byggdes Simhallen 1965 . Den ligger i anslutning till Tinnis badsjö och sommartid kan man nyttja båda badanläggningarna. En konstfrusen isbana byggdes bakom simhallen men det behövdes snart en inomhusishall.

Simhallen med Tinnis badsjö framför. ÖM

Sopor

Innan Tekniska verkens avfallshantering fungerade på det miljövänliga sätt, med sopsortering och rening av rökgaser som det gör idag, slängde man sopor öppet på soptippar i utkanten av bebyggelsen. Eller så brände man soporna utan att förbränningsugnen hade avgasrening vilket gjorde att röken innehöll stora mängder tungmetaller och hälsofarliga ämnen. Nu när staden växer återupptäcks dessa deponier, områden med gamla sopor, som många gånger innehåller farliga gifter, tungmetaller och läcker metangas. Här finns ett framtida saneringsbehov om bebyggelsen ska kunna expandera in i dessa områden.

Östergötlands museum byggs

Linköping hade två museer, Linköpings stadsmuseum för skön konst och Östergötlands museum som Östergötlands Fornminnesförening ansvarade för. Båda muser behövde nya lokaler och en utdragen diskussion resulterade i att staden upplät tomten vid Vasavägen och den öppna platsen som idag heter Raoul Wallenbergsplats. En arkitekttävling utlystes och 53 förslag lämnandes in. Östergötlands museum hade huserat i slottsflygeln på Borggården några år, Hospitalskyrkan några år och flera andra byggnader under kortare perioder. Konstmuseet skulle också få plats i den nya byggnaden.

Arkitekterna Helge Zimdahl och Nils Ahrbom vann tävlingen med den mest funktionella byggnaden som skulle ersätta en lång rad provisoriska lösningar. De kallade sitt hus ”I det blå”. En rektangulär och en nästan kvadratisk huskropp placerades efter varandra, med viss förskjutning och i vinkeln där i mellan placerade man den stora spegeldammen.

Östergötlands museum invigt 1939. ÖM

Frisen över entrén är den enda utsmyckningen förutom lite mönster på teglet. Ett mindre antal tegelstenar har dekorerats och slumpmässigt murats in i fasaderna. Allt byggnadsmaterial var av hög kvalitet.

Mönsterristat tegel finns på museibyggnadens ytterväggar. ÖM

Musiklivet

Linköpings Folkskolors Musikkår bildades 1906.  Under en period av 21 år ledde fanjunkare Boman musikkåren som kom att kallas Bomans pojkar. De repeterade hela 8 timmar i veckan och hade massor med spelningar, så de fick rutin. Det kom nya medlemmar varje år som behövde lära sig att spela och marschera samtidigt. Under 1950-talet vann de sitt första SM som skulle följas av flera. Från 1960-talet bestod Skolmusikkåren , som den numera hette, av både flickor och pojkar.

Skolmusikkåren ska spela på stadsfesten. ÖM

Orkestern firade sitt hundraårsjubileum för några år sedan med stor konsert i Crusellhallen. Där fanns flera av Bomans nu något åldrade ”pojkar” med i publiken. Militärmusikkåren som funnits länge i staden har blivit civil och heter numera Östgöta blåsarsymfoniker  med säte i Konsert och kongress.

Östgöta blåsarsymfoniker. Pressbild.

Ursprunget var Arméns musikkår i Linköping som 1961 bytte namn till Militärmusikkåren i Linköping. Tio år senare upphörde militärmusiken och blev 1971 Regionmusikavdelningen i Linköping som numera heter Östgötablåsarsymfoniker.

Musiklivet i staden har haft tillgång till duktiga musiker mycket tack vare undervisningen i den kommunala musikskolan. Musikskolan kom att inhysas i Villa Ådala som byggdes 1881 av apotekaren och bryggeriägaren Brogren. Huset låg ursprungligen fritt i en stor trädgård men sedan Hamngatan drogs 1960 blev läget mindre luftigt.

Villa Ådala, Musikskolans hus under många år. ÖM

Huset kom i kommunens ägo i början av 1950-talet och där inhyste man snart musikskolan som hade startat 1949. Linköpings musikskola anställde i början militärmusiker och kantorer som lärare. Den första stråkläraren utbildad vid Musikaliska akademin anställdes 1958. Innan dess hade blåslärarna, militärmusiker är ju bleckblåsare, varit tvungna att lära sig spela stråkinstrument och sedan åka till Stockholm och göra prov. Deras egen stråkorkester kallade de för ”Svinslakten”. Då kan man ju fatta hur det lät!

Varuhusen i staden

Handeln hade under många århundraden varit förlagd till stadens torg. Med flera torg kom en specialisering så där såldes olika slags varor på olika torg. Exempelvis såldes textilier på Hospitalstorget, spannmål på Landskyrkotorget framför S:t Larskyrkan.

Stora torget en torghandelsdag. ÖM

Först 1936 fick Trädgårdstorget sitt slutliga namn från att under en period ha kallats Köttorget och dessförinnan Tanneforstorget under1800-talet. Då hade trädgårdsprodukter och grönsaker blivit förpassade hit vilket handlarna ansåg vara ”en förvisning till rena öken” jämfört med att stå på Stora torget.

Trädgårdstorget på 1950-talet. ÖM

Små specialbutiker växte upp i centrala staden och i förorterna fanns alla slags specialiserade matvarubutiker som mjölkaffär, bageri, speceriaffär, slaktare och grönsaksaffär. Saluhallar byggdes runt sekelskiftet 1900, en vid Klostergatan nära Trädgårdstorget och i Centralpalatset vid Stora torget låg Centralhallen där kommunens konsthall Passagen idag ligger.

Saluhallen låg nära Trädgårdstorget. ÖM

Sedan kom varuhusen och ändrade hela stadsbilden. Det började med Tempo som öppnade 1935 vid Trädgårdstorget.

Kö till Tempos invigning av nya varuhuset 1935. ÖM

Därefter byggdes EPA 1956 vid Storgatans nedre del och 1966 flyttade Epa in i nybyggda lokaler, där Åhléns ligger idag. Det fortsatte med att fler ville bygga varuhus och under deras gyllene period på 1960-talet byggdes det jättestora Domus  i tre plan som täckte ett helt kvarter vid Lilla torget. Varuhuset introducerade nymodigheten rullband så man kunde åka mellan våningarna. Varuhuset Tre Rosor öppnade 1962 i hörnet Storgatan Snickargatan, där Arbetsförmedlingen idag ligger. De hade nymodigheten rulltrappor och några år senare öppnades varuhuset Gyllen vid Lilla torget som även det hade rulltrappor!

Domusvaruhuset och Gyllen mitt emot vid Lilla torget. ÖM

Numera kallas torget mest Gyllentorget efter varuhuset som legat där sedan 1968. För att få plats med varuhusen rev man hela kvarter och byggde parkeringshus som komplement. Domus är nu omgjort till Gränden som är en stor galleria med många butiker.

Kaféer och nöjesliv

Linköpings stad var fullt med konditorier, biografer, restauranger och dansställen på 1950- och 1960-talen. En ungdomskultur växte fram efter andra världskriget med det växande välståndet. Ungdomen hade ett eget sätt att träffas på, man ”strögade”. Det var en promenadrunda från Stora torget, ner till S:t Larsgatan, bort till posthuset vid Kungsgatan som man gick på söndagarna. Klädd i hatt och kappa eller kostym gick man eller stod i klungor och umgicks. Det var ett enkelt sätt att spana in det motsatta könet på. Jukeboxen stod för musiken och man träffades på kaféet och ”spisade plattor”. Eller man dansade, ofta varje kväll på de populära ställena Grottan och Cupolen som var alkoholfria.

Ingången till folkets park. ÖM

På sommaren var Folkets park ett populärt ställe med flera dansbanor. Lorry var länge en av stadens mest populära mat och dansrestauranger. Frimurarhotellet, kallat Frimis och Stora hotellet öppnade nattklubbar på 1970-talet. De drog en lite äldre publik med större kassa.

Frimis hade en nattklubb som låg i källaren och Stora hotellet öppnade Regina Palace i gamla matsalen. ÖM

Restaurang Gourmet låg vid den nya gågatan som skapats när biltrafiken förbjöds på Tanneforsgatan. Den nya gågatan var ett mycket populärt stråk på 1960-talet. Grand Börs var också mycket välbesökt och värt att notera är att de flesta ställen höll öppet mellan kl 20 – 24 de flesta av veckans kvällar. Publiken bestod av militärer och skolungdom i de övre tonåren. På söndagseftermiddagarna fanns fortfarande tedans på både Storan och Lorry under 1960-talet.

Dansrestaurang Lorry med latinamerikanska rytmer och hattar. ÖM

Diskoteken öppnade vid 1960-talets slut och flera populära ställen som Moby Dick och Maxim drog fulla hus. Andra populära mötesplatser var Tavernan och Svarta Tjuren som var en pub och stekhus, vilket båda var nymodigheter vid 1960-talets slut. Deras pepparstek var berömd. År 1965 kom mellanölet, ett lite starkare öl, att säljas i vanliga livsmedelsbutiker. En ny ungdomskultur med mer alkohol såg dagens ljus.  Den första Pizzerian öppnade 1971 och var en stor händelse dit man köade för att komma in för att äta nymodigheten pizza. Idag ligger den grekiska restaurangen Olympia i lokalen, men väggarna med tjocka lager av gips finns fortfarande kvar. Studentpuben Flamman och Herrgårn i Ryd var nya företeelser i slutet av 1960-talet. Stora skaror studenter och gymnasieungdom frekventerade dessa ställen som snabbt blev mycket populära.

Ingången till Flammans studentpub. H Nilsson

Barnomsorg och fritidsgårdar

Redan på 1940-talet fanns Barnträdgårdar som arbetade enligt den tyske pedagogen Friedrich Fröbels pedagogiska idéer i Linköping. Lekskolan Snuggan i Tannefors var inhyst i ett äldre hus som hade tillhört kvarnen Snuggan.

Snuggans barnträdgård i Tannefors. H Nilsson

Här kunde man få gå i lekskolegrupp antingen förmiddag eller eftermiddag. Det var barn vars föräldrar jobbade eller ansåg att barnen hade behov av stimulans och gruppträning. Medelklassens barn var vanligare än arbetarklassens. Så småningom blev daghem en rättighet för alla barn. Från slutet av 1960-talet och under 1970-talet då allt fler kvinnor gav sig ut i arbetslivet skedde en stor utbyggnad av daghemmen och antalet utbildade förskollärare ökade.

Kyrkor och samfund

Under 1900-talet har antalet kyrkor förändrats i Linköping. De ursprungliga S:t Lars kyrkan och domkyrkan har fått sällskap av en mångfald olika kyrkobyggnader. Alla nya stadsdelar som uppkommit efter 1940-talet har fått egna stadsdelskyrkor och dessutom har en mängd olika frikyrkor uppkommit. Den italienska arbetskraften som importerats till SAAB hade behov av en romersk-katolsk kyrka.

Katolska kyrkan vid Teatergatan. M Ohlsén

I början var allt provisoriskt men 1963 kom fyra holländska franciskanbröder till staden och grundade ett franciskankonvent. De arbetade för att en katolsk kyrka skulle bli verklighet och en katolsk församling fanns formellt från 1978.

Det kyrkliga arbetet

Många av stadsdelskyrkorna fick en stor betydelse som social mötesplats i de nya stadsdelarna. Inom det kyrkliga arbetet gjordes många ideella arbetstimmar i syföreningar, scouter och andra barngrupper. Alla körer som startades bidrog till ett rikt musikliv i kyrkorna. Kyrkans ungdom blev ett alternativ till Ungdomsgårdarna som drevs av kommunen. Inte minst Johannelunds legendariska ungdomsledare Hans ”Goliat” Nilsson bidrog till ett stort och varierat utbud av läger, resor och daglig verksamhet som stora grupper ungdomar deltog i. Diakonissor och diakoner hjälper och stöder många äldre men även många av de mest utsatta som papperslösa flyktingar.

Domkyrkans östtorn uppförs

Domkyrkans långhus höga sadeltak har byggts om flera gånger under århundradena. Den senaste renoveringen utfördes 1965-67 då taket belades med kopparplåt. De två små tornen över koret i öster är kopior av de ursprungliga östtornen som revs år 1755. Tornen uppfördes 1965-67 med de gamla som förebild och finns avbildade på både Erik Dahlbergs Suecia Antiquastick från 1697 och Brenners teckning från sent 1600-tal av domkyrkan.

Domkyrkans östtorn byggdes  1965-67. ÖM

Donatorer

Linköping har flera stora kulturstiftelser som delar ut pengar vart femte år till olika kulturprojekt. De avser objekt som ligger inom de gamla stadsgränserna som fanns innan kommunsammanslagningen, vilket begränsar ansökningarna till att gälla i huvudsak objekt i innerstaden. Den största fonden Westman-Wernerska stiftelsen härstammar från kapten Henric Westman, godsägare på Valla gård, som donerade 100 000 kronor 1913 och hela Valla gård 1933 till Linköpings stad, att förvaltas i en fond kallad den Westman-Wernerska stiftelsen. Med god förvaltning har fonden vuxit till flera hundramiljonersklassen. Gustaf Carlstedt donerade i september 1932 en summa som skulle användas till olika projekt för stadens förskönande. Denna fond har också utdelning vart femte år och förvaltas av Linköpings kommunstyrelse.

Kapten Anton Ridderstad donator. J Krouthén ÖM

Kapten Anton Ridderstad gjorde också en donation 1932 men i december, som även den har utdelning vart femte år och förvaltas av kommunstyrelsen. Pengarna ska gå till något för staden lämpligt ändamål. Linköpings domkyrka har sin egen donationsfond Risbergska fonden som är till för domkyrkans förskönande. Lektor Bernard Risbergs avsikt med donationen var att ge domkyrkan nya fönster med glasmålningar men så långt kom man inte under 1900-talet, först 2010 invigdes de första färgade fönstren i korsarmarna. Innan dess har fonden betalat Lisa Bauers slipade fönster i Mariakoret,

Mariafönstret i Linköpings domkyrka. ÖM

Livets träd av silver. Donation av Risbergska fonden, Linköpings domkyrka. ÖM

silverträdet, nya nattvardskärl, biskopskräkla, biskopskåpa, skulpturen ”uteliggaren” och mycket mer. Lagerfeltska stiftelsen är ytterligare en fond för kulturella ändamål som har utdelning varje år. Linköping har ovanligt många stora fonder att tillgå jämfört med andra städer i Östergötland.

Offentlig konst

Efter Filbyterstatyns tillkomst 1927  har många offentliga konstverk satts upp i staden. I järnvägsparken finns ”Dekorativ kvinnofigur” av Gottfrid Larsson som har kallats ”Damen med loppan”. Det är hennes vridna ställning med en hand på ryggen som lett till detta respektlösa smeknamn.

Gottfrid Larssons Dekorativ kvinnofigur. ÖM

Metamorfos av Monica Gora

På motsatt sida av järnvägsparken ligger Metamorfos av Monica Gora i rostfritt stål format som en stor gasbubbla som kommer upp ur gräsmattan och anspelar på biogasproduktionen i kommunen. Utmed Vasavägen finns flera konstverk, en bit upp står en stiliserad Elsa Brännström nära sin gamla skola. Vid Vasatorget sattes statyn ”Människan och hennes genius” på en hög sockel med tillhörande spegeldamm upp 1951.

Människan och hennes genius av Ivar Johnsson. ÖM

Ett Raoul Wallenbergmonument finns i den övre delen av samma park som nu heter Raoul Wallenbergs plats. Runt Östergötlands museum finns ett antal olika skulpturer. Alfred Nyströms skulptur av vit Carraramarmor visar de bibliska gestalterna Hagar och Ismael i öknen. Den höggs redan 1884 när Nyström arbetade i Rom. Skulpturen skänktes till Linköpings stad 1939 och sattes då in i ett förråd. 1950 placerades den i lärarhögskolans trädgård och först 1980 i museiparken.

Hagar och Ismael i öknen av A Nyström. ÖM

I Domkyrkoparken står den kände kemisten Jöns Jacob Berzelius staty framför sin gamla skola. På Domkyrkans södra korvägg sitter den heliga Birgitta, en kopia av den porträttlika Birgitta från Vadstena klosterkyrka.

J J Berzelius, kemins fader. ÖM