1700–1850

Stora delar av Linköping brann ner i januari 1700, följdes av en långsam återuppbyggnad. Rådhuset brann och rådstuga, arrest och fängelse flyttade till det tomma slottet. 1846 öppnade cellfängelset. Hantverkarna ökade liksom torpen i bygden. Herrgårdar byggdes och en ny överklass roade sig i Assembleé och spektakelhuset. Kyrkoplikt och husförhör. Läroverket byggde nytt. Folkskolan infördes 1842. Göta kanal invigdes 1832.
snusdosa

1780–1850 Nystart

Herresäten byggs

Som kontrast till de hårt drabbade Linköpingsborna kunde de välbeställda godsherrarna bygga sig pampiga herresäten. Vid 1700-talets början ritade Nicodemus Tessin d. y. Sturefors slott som ligger vid sjön Erlångens strand, där Stångån och Kinda kanal passerar förbi. Slottet är en minst sagt imponerande byggnad med bevarade 1700-tals inredningar av högsta klass som än idag är privatbostad åt familjen Bielke. Den engelska parken anlades enligt den tidens mode och är till stora delar öppen för besökare.

Sturefors slott är fortfarande i privat ägo. Parken är öppen för besökare. ÖM

Ett annat herresäte från 1760-talet var Lambohofs säteri som ritades i rokokostil av den kände arkitekten Jean Erik Rehn. Här finns också vackra bevarade 1700-tals interiörer i kinesisk stil enligt dåtidens högsta mode. Huset ägs idag av Linköpings kommun.

Lambohof säteri ägs av Linköpings kommun idag. ÖM

En annan imponerande byggnad är Ljungs slott som Axel von Fersen d. ä. lät uppföra vid Motala ströms utlopp ur Ljungsjön.  Slottet som uppfördes 1774 är också ritat av Jean Erik Rehn. Det är privatägt men står tomt. Slottet har mycket fina bevarade kakelugnar och ett intakt kök. Sommartid är slottet öppet för besök och en viss inredning har kommit på plats under senare år. Här ligger en engelsk park mellan slottet och Motala ström och på framsidan löper tre alléer i olika riktningar. En leder till Ljungs kyrka, som uppfördes med hjälp av samme Axel von Fersen, och två alléer till olika broar över Göta kanal. Sonen, den berömde Axel von Fersen d y, som var älskare till franska drottningen Marie Antoinette ligger begravd i Ljungs kyrka.

Privatägda Ljungs slott vid Motala ström och Ljungsjön uppfört av Axel von Fersen d.ä. ÖM

Samtida med Ljungs slott byggdes Bjärka-Säby nya slott i en modernare och öppnare stil med loggia och paviljonger på sidorna istället för flygelbyggnader. Byggherren G L Cederhielm var berest och ville ha något nytt. Slottet kom att bli den sista högreståndsbostaden att byggas i Linköpingstrakten vilket har ett samband med att adeln inte längre fick skattelindring för sina sätesgårdar. En sätesgård var adelns huvudgård och för den betalade man ingen skatt eller enbart låg skatt.

Bjärka Säby nya slott, det sista stora adelslottet som uppfördes i Linköpingstrakten. ÖM

Tannefors pappersbruk

Biskop Brasks pappersbruk i Tannefors blev så småningom domkapitlets pappersbruk. I olika bolagsformer fortsatte man driva pappersbruk med lump som råvara fram till 1836. Då övergick man till pappersmassa och under tio års tid huserade ett garveri i kvarnbyggnaderna. Därefter kom tobaksfabrikens snuskvarn som var igång ända in på 1900-talet. Det slutade med konjunkturnedgång och konkurs 1908 för Asklunds tobaksfabrik.

Vattenfallen i Tannefors som gett kraft till många olika slags industrier. ÖM

Persmässomarknaden

Permässomarknaden den mest betydelse fulla av alla marknader, som funnits sedan medeltiden, drog fortsatt mycket folk även under 1800-talet. En utländsk besökare skrev efter ett besök på Persmässan 1798 att man nästan kunde promenera på marknadsbesökarnas huvuden, så tätt med folk var det på Stora torget. Författaren Erik Gustaf Geijer gästade Permässan 1825 och kommenterade den stora folkmassan som han såg från gästgivargårdens fönster:” Här är Linköpings Permässomarknad, och halva Östergylln surrar utanföre, såsom en ofantelig bisvärm. Allmogen är glad och trevlig. Kvinnfolkens rutiga dukar emellan karlarnas svarta hattar samt diverse häst- och ökhuvuden giva det alldeles fullproppade torget ovanifrån utseendet av en brokig matta.”

Under 1800-talet blev handeln livligare och torgen fler. Det var marknad varje månad, där särskilda varor såldes på olika platser i staden. Det fanns sex torg: Stora torget, Landskyrkotorget (framför S:t Larskyrkan), Hospitalstorget från 1850-talet, Tannefors torget 1860-tal numera Trädgårdstorget, Magasintorget från 1790-talet nere vid Stångån och Jerntorget vid borggården.

De sex torgen i Linköping vid 1800-talets mitt utmärkta med ringar. Wallberg 1852, bearbetning J Levin. ÖM

Nöjesliv

Mot slutet av 1700-talet fick teatern ett uppsving i Linköping. Den lockade mycket publik och recenserades i lokalpressen. Didric Gabriel Björn var redaktör och skådespelare i samma person och skrev många artiklar om teatern i sin egen tidning Linköpings Bladet. Innan man hade en fast teaterbyggnad användes ett ridhus på borggården som teaterlokal. Didric Gabriel Björns pjäser, som var översättningar och bearbetningar av utländska dramer, spelades ofta. Teatern blev ett så stort inslag i folklivet att biskop Lindblom bad Gustav IV Adolf att förbjuda teater i städer med akademier och gymnasium. Teater var ingenting för bildat folk, tyckte biskopen. Det störde ungdomarnas vilja att studera. Teaterlivet var särskilt livligt under julloven.

Linköpings slott a och borggård b. I ett av de tre större husen med rödgrått tak höll teatern och Didric Gabriel Björn till. Karta 1800.

Överklassens festhus

År 1806 invigdes ett Assemblée- och spektakelhus som låg mitt i mot S:t Larskyrkans torn. Assemblée- och spektakelhuset sålde mat, sprit och bjöd på kultur genom konserter, teater, utställningar och olika framträdande av artister. Större konserter hölls vanligen i S:t Larskyrkan.  Offentliga dansställen hade kommit på modet. Det nya kulturhuset blev stadens stolthet och centrum för kulturlivet.

Assemblé och spektakelhuset snett emot S:t Larskyrkan var mycket populärt under hundra år. D v Essen, ÖM

Utländska gäster jämförde huset med Operahuset i Stockholm. Godsägarna från den omgivande slätten hade sina våningar inne i staden där de bodde på vintrarna. Det gav Linköping en anda av överklass och dyrbara vanor. Till stadens överklass hörde landshövdingeparet, biskopsparet, ämbetsmän, officersfamiljer och godsägarfamiljerna. Hantverkarna i staden hade goda tider med full sysselsättning tack vare deras fina vanor.

S:t Larskyrkan får nytt långhus

Sprickorna i den utbyggde kyrkan fortsatte vidgas och 1798 hade man beslutat att riva hela långhuset med utbyggnader och endast behålla tornet. Man byggde ett nytt långhus som skulle passas ihop med det medeltida tornet som höjdes med en våning. Kyrkklockorna flyttades dit upp.

S:t Lars kyrkans nya tornhuv från 1800-talets början. Det medeltida tornet höjdes en våning. ÖM

Långhuset var sparsamt dekorerat med några stora målningar av Pehr Hörberg. En ny orgel sattes in, byggd av den store orgelmästaren Per Schiörlin som hade sin verkstad vid Nygatan på tomten där varuhuset Gyllen ligger. Schiörlin fortsatte orgeltillverkare Wistenius arbete som hade varit hans läromästare. Närmare 160 orglar tillverkades för kyrkorna runt om i stiftet, varav det finns 15 bevarade orglar än idag. Många har enbart fasaden kvar och nytt orgelverk, dit hör S:t Lars orgel.

S:t Larskyrkas långhus vid 1800-talets början. ÖM

Nytt rådhus

Mot slutet av 1700-talet hade man slutligen bestämt sig för att bygga ett nytt rådhus som ersättning för det gamla som brunnit i stadsbranden 1700. När allt byggnadsmaterial låg på plats och man skulle börja bygga drog sig stadens borgare ur av ekonomiska skäl. En J O Hertzman tog tag i det hela och såg till att bygga huset klart 1799. Familjen Hertzman bodde i huset under fyra år, sedan sålde de det till stadens borgare som hade ändrat uppfattning. Linköping hade åter ett rådhus.

Teckning av det färdiga rådhuset vid Stora torget ca år 1800.

Halva huset kom att användas som rådhus. I översta våningen inrättade man en bostad åt domprosten och på så sätt ansåg man sig ha en bra lösning på ett gammalt problem. Domprostens kök låg dock i bottenvåningen och detta föranledde en hel del protester. Så först 1824 flyttade den förste domprosten in i huset. En annan våning i huset blev borgmästarbostad, men från 1837 gjordes den om till banklokal för Östgötabanken.

Katedralskolan flyttar ut, Frimurarna flyttar in

År 1806 bestämde man att gymnasiet skulle flytta till ett hus på yttre borggården. Den gamla skolbyggnaden hade blivit för trång och nedgången. Huset såldes till den i Linköping nybildade Frimurarorden som byggde om och höjde huset med en våning.

Gaveln på det nya gymnasiehuset mellan Storgatan och Borggården. ÖM

Nu delades skolan upp och de olika skolstadierna fick var sitt hus. Den tömda landshövdingebostaden på yttre borggården gjordes om till gymnasium. Landshövdingen hade nyligen flyttat över borggården och in i det nyrenoverade slottet. Trivialskolan fick en nyuppförd byggnad bakom Konsistoriehuset vid Hunnebergsgatan.

Konsistoriehuset där trivialskolan låg under 1800-talets första hälft. ÖM

Anders Ljungstedt

Anders Ljungstedt föddes under fattiga förhållanden, under sin uppväxt provade han olika yrkesbanor innan han blev en kompetent tjänsteman i Ostindiska kompaniets tjänst. 1798 kom han till Kina och blev kvar där till sin död 1835. Tidigt gjorde han sig en ansenlig förmögenhet som Ostindiska Kompaniets representant i Macao. Han donerade stora summor till en yrkesskola för fattiga pojkar i Linköping och skrev själv en framsynt läroplan inspirerad av den franske filosofen Rousseaus ideal. Biskop Lindblom skrev brev och rapporterade om hur planerna i hemstaden fortskred. Ljungstedts tankar om läroplan nonchalerades och fonderna förvaltades dåligt. De utnyttjades av stadens styrande till att själva slippa betala för skolundervisningen när folkskolan 1842 infördes och skulle betalas av det allmänna. Tur för Anders Ljungstedt att han slapp att uppleva denna totala brist på respekt för hans intentioner med skolan.

Anders Ljungstedt skänkte stora summor till en yrkesskola i Linköping. Wikimedia Commons

Brännvinsuppror i Linköping

År 1800 inträffade det som gått till historien som brännvinsupproret i Linköping. Det var egentligen inte brännvinet i sig man protesterade mot utan prishöjningen på brännvin och orättvisa priser på mat i fattiga tider. Upproret började vid Stadskällaren på Stora torget. Man sjöng Marseljäsen och andra frihetssånger och tågade längs Storgatan ner till Stångebro. Den som ansågs ligga bakom upproret var skådespelaren och tidningsutgivaren Didric Gabriel Björn. Upproret pågick några dagar och ledarna sattes i slottshäktet och dömdes till döden, men straffen omvandlades till livstids fängelse. Linköpings stadsfiskal hade inte gjort sitt jobb utan stannat kvar på Stadskällaren och supit och spelat. Han fick böta 25 riksdaler.

Superiet var utbrett under 1800-talet vilket denna målning av en okänd konstnär visar. ÖM

Tidningar börjar ges ut

Stadens första tidning hette Linköpings Bladet och startades av Didric Gabriel Björn 1794, som även var teaterdirektör. Han visade sympatier för den franska revolutionen och ansågs därför farlig för säkerheten. Man kallade Björn för ”Vår Bonaparte”. Han frikändes till slut, men hans karriär som tidningsman och författare var över. Han lämnade staden igen 1803 och tidningen tynade bort men tryckeriet hamnade så småningom hos Östgöta Correspondenten. Henrik Bernhard Palmaer grundade Östgöta Correspondenten 1838.

Henrik Bernhard Palmear startade Östgöta Correspondenten 1838. Wikimedia Commons

Palmaer var en kvick, bitsk satiriker som kallade lilla Linköping för Kråkvinkel. Hans mest kända artikel är den dräpande satiren mot biskopen och domprosten i Linköping: Yttersta domen i Kråkvinkel. Artikeln medförde att tidningsnumret togs i beslag och Palmær blev åtalad för ”hädelse mot Guds ord”. Vid rättegången frikändes Palmær, varefter han hade nöjet att själv referera rättegången i sin tidning. Efter fyra år hade han tröttnat och sålde tidningen till Carl Fredrik Ridderstad.

Göta kanal

Redan biskop Brask hade idén att man skulle korta av sjövägen till västkusten genom att gräva en kanal tvärs genom landet. Man skulle förbinda sjöarna Vättern och Vänern, så slapp man segla runt södra Sverige och betala dansk tull till i Öresund. Det tog några hundra år innan den idén blev verklighet. År 1810 fick Baltzar von Platen tillstånd att bygga kanalen och bygget startade i Motala.


Slusstrappan i Berg som invigdes 1832 är Göta kanals längsta. Wikimedia Commons

Göta kanal ritades av skotten Thomas Telford och är fortfarande Sveriges största byggnadsverk. Kanalen handgrävdes med järnskodda träspadar av totalt 58 000 personer, av vilka många var indelta soldater. Under 12 år deltog soldater från Livgrenadjärregementet med upp till 1100 man åt gången. Arbetarna bodde i baracker och serverades spannmål, ärter, sill och brännvin och ibland fläsk. Någon gång fick de lite extra brännvin som tack för besväret. 1819 inspekterade Karl XIV Johan kanalbygget i Berg vilket förevigades på en målning som idag hänger på Linköpings slott.

År 1822 var västgötasidan klar och först 1832 kunde hela sträckan invigas. Det tog således 22 år att få kanalen färdig. Den var ett led i den nya infrastrukturen som Sverige behövde. Den långa slusstrappan i Berg med sina tio slussar är fortfarande en stor attraktion. När kanalen väl var färdigbyggd fungerade den som lönsam transportväg i runt 40 år innan järnvägen alltmer tog över.

Järnskoning till träspade. Göta kanal grävdes av nära 60 000 man. ÖM

Stadstullen avskaffas

1810 avskaffades stadstullen som man hade varit tvungen att betala sedan 1622. Stadens tullstaket revs och man kunde fritt passera in och ut vid tullstugorna. De olika tullstugorna blev bostäder och en finns fortfarande kvar vid Hunnebergsgatan.

På målningen ses ett rött tvärgående staket. Det var en del av det gamla tullstaketet. Målning ÖM

Allmän folkskola införs

När folkskolereformen för en allmän skola infördes 1842 behövdes många nya lärare. Folkskolan inhystes på Klostergatan 19 i ett hus som idag är skolmuseum i Gamla Linköping. Folkskollärare började utbildas vid det nygrundade Lärarseminariet i Linköping 1843. Den första för ändamålet byggda seminariebyggnaden kom till 1869. Den låg vid Drottninggatans nedre del med en trädgård runt. Kollegiet bestod av rektor Anjou med kollegor. Byggnaden finns kvar än idag på Drottninggatan.

Rektor Anjou med lärarkollegor vid folkskollärarseminariet i Linköping. ÖM

Folksskollärarseminariet vid Drottninggatan. ÖM

Men redan innan folkskolan startade hade man haft skolor i Linköping. 1805 inrättades en söndagsskola för hantverksgesäller och lärlingar som undervisades i skrivning, räkning, kristendom, historia och geografi som var gratis. Anders Ljungstedts donerade medel till en skola för fattiga pojkar som ville arbeta inom industrin. De skulle få en yrkesutbildning med metall- och träslöjd, trädgårdsutbildning med mera. Skolan öppnades 1824 först på Djurgårdsgatan och sedan på Kungsgatan. Avsikten var att skapa en yrkesskola men den första tiden blev den som en folkskola. Först mot slutet av seklet hade yrkesskolan tagit form. 1831 startades en skola för fattiga flickor.

Ljungstedtska skolan vid Kungsgatan. Idag hyser den Folkuniversitetet. ÖM

Från 1878 var den obligatoriska skolan sexårig. De första åren kallades för småskolan. Där undervisade småskollärare som ofta var kvinnor utbildade vid småskoleseminariet. De resterande klasserna av folkskolan kallades för storskolan. Man lärde sig läsa, räkna, skriva, teckna,geografi, historia, kristendom och gymnastik med lek och idrott. En minoritet av eleverna gick vidare till läroverket. I takt med att allt fler barn föddes och överlevde då hygienen blev bättre, behövdes nya skolor. 1887 invigdes Gottfridsbergsskolan med åtta klassrum och 1898 Linnéskolan med 27 klassrum. Folkskolan upphörde formellt 1972.

Nybyggd Linnéskola i Linköpings södra utkant. ÖM

Husförhör och kyrkplikt

Många människor kunde redan läsa eftersom kyrkan hade lärt dem det långt innan folkskolan kom till. Man skulle kunna läsa bibeln och psalmboken med lilla katekesen så man hade grundläggande kunskaper och kunde svara prästen när det var husförhör. För att få trolova sig var man tvungen att kunna katekesen. Resultaten antecknades i kyrkböckerna enligt kyrklagen från 1686 och de bildar grunden för befolkningsstatistik och släktforskning idag. I kyrkan berättades Guds ord men också nyheter och prästen läste upp skrivelser från kungen. Prästen visste allt om människorna i sin församling. Man hade kyrkplikt på söndagarna och dessutom en fast plats i kyrkan så det märktes om man saknades. Det var ingen bra idé att utebli eftersom man straffades för skolk.

Martin Luthers Lilla Katekes i ett tryck från 1878. ÖM

Frimurarna och Drabbisorden

Frimurarorden startades i december 1807 i Linköping av några adliga män. Sina första sammankomster höll de i det nyöppnade Assemblé- och spektakelhuset. Frimurarbröderna fick möjlighet att köpa den nedgångna skolbyggnaden bredvid domkyrkan som just tömts på elever. Efter reparation och påbyggnad med en våning stod det vackra huset  med en stor ordenssal i översta planet färdigt 1810. Här fortsatte man fram till sekelskiftet 1900 då man insåg att ett nytt ordenshus behövdes eftersom orden hade vuxit.

Frimurarordens första hus i Linköping, idag Domkyrkans församlingshem. ÖM

Ordenssalen i tredje våningen används flitigt idag av körer, föreläsare, kyrkkaffen mm. ÖM

En lokal orden, Stora Drabbisorden, påhittad av Fredrik Behm ( 1797-1876) höll till i Drabbisdal i Bergs samhälle. Behm var född och uppvuxen i Linköping. Han lämnade staden för juridiska studier i Uppsala, men återvände och blev hedersborgmästare. Väl i hemstaden grundade han Stora Drabbisorden på 1820-talet. Han var inspirerad av den ordenstradition som fanns i universitetsstaden Uppsala.

Drabbisborg i Berg, Drabbisordens högborg. ÖM

Han ägde ett torp i utkanten av Berg som blev högsäte för deras möten. Vännerna uppförde det hus som nu står på platsen och det fick namnet Drabbisborgen. Det är ett gult hus med glasveranda som ligger på vänster sida när man kört igenom Bergs slussar, i backen ner mot Motala ström. Där har scoutföreningen sina lokaler och i parken runt omkring har Vreta klosters hembygdsförening varje år valborgsmässofirande.


Drabbisordens kanon för salutskjutning. ÖM

Behm kokade ihop en soppa av lekar, glädjefester och parodierade alla olika ritualer och gradmarkeringar som skulle finnas i en orden. Det växte snabbt med nya grader och ceremonier och medlemmarna strömmade till. Till slut fanns det 337 olika grader uppdelade på tre grupper: andliga, världsliga och kvinnliga. Orden hade en särskild fana, Drabbisfanan i purpur, vitt och silver. Behm själv som kallade sig härmästare var iklädd kragstövlar, vita pantalonger och en ordenshjälm med en jättelik plym och ett två meter långt svärd.

Fredrik Behms snusdosa. ÖM

Hertigen av Östergötland, blivande kung Oscar II dubbades till Storamiral över Världshaven när han var på besök. Ordens devis löd: ”Ingen nöd och ingen sorg, Behmen bor på Drabbisborg.”


Fredrik Behms gravsten på kyrkogården, full med hemliga inskriptioner som ingen idag kan tyda. ÖM