1500–1700

Gustav Vasa påbörjade utbyggnaden av Linköpings biskopsgård till ett slott, färdigt 1604 under Karl IX. Reformationen och flera stadsbränder ledde till nedgång i staden. Kungamakten stred om herraväldet över landet och Sveriges sista inbördeskrig utkämpades i Slaget vid Stångebro. Linköpings blodbad med halshuggning av fem män avslutade konflikten. Landshövding och katedralskola började prägla Linköping som residensstad. Stadstullen infördes.
skatten

1604–1700 Lärdomsstaden

Krigstider

När Karl IX dog tog hans son Gustaf II Adolf  över kronan 1611. Han stred för att sprida protestantismen i Europa. Han erövrade länder i religionskrigets namn och Sverige blev en stormakt med besittningar runt hela Östersjön. Men krigandet hade en påtaglig baksida eftersom unga män blev tvångsutskrivna som soldater. Människorna i Linköping drabbades hårt av stormaktstidens kamp och ständiga krig. 30-åriga kriget som pågick 1618-1648 var det mest omfattande. Krigen ledde till inkvarteringar av soldater som passerade vägmötet Linköping och ökade skatter. Krigen tömde även Linköpingsbygden på friska män långt in på 1700-talet.

Gustav II Adolf. Matthiäus Meridian. Wikimedia Commons.

Många kom aldrig hem igen, de dog inte bara på slagfälten utan kanske oftare av sjukdomar och brist på mat och hygien. De som återvände var inte sig lika, varken fysiskt eller psykiskt. Hemvändande soldater kunde vara en plåga för människorna i staden genom att de föll in i kriminalitet eller på andra sätt hade svårt att anpassa sig till livet utanför krigets lagar. En del bönder övergav sina gårdar i staden och flydde till skogsbygderna för att komma undan.

Stjärnorp, Ekeneäs och Lövstad slott

Stormaktstidens fältherrar som tjänat den svenska armén fick gods och gårdar som belöning när de kom tillbaka. Axel Lillie byggde slottet Löfstad vid Kimstad.

Löfstad slott byggt av Axel Lillie på 1600-talet enligt Suecia Antiqua av Erik Dahlberg. ÖM

Stjärnorps slott av Robert Douglas enligt Suecia Antiqua av Erik Dahlberg. ÖM

Den skotske fältherren Robert Douglas uppförde Stjärnorps slott och Peder Banér tog över Ekenäs där han lät uppföra det renässansslott som finns än idag. Enligt en skröna ska en häxa ha förbannat dessa tre fältherrar med orden ” Lillie din ätt ska dö ut, Douglas ditt slott ska brinna och Banér ditt slott kommer att sjunka ner i vattnet.” De två första spådomarna besannades och för säkerhets skull sänkte man sjön Teden bredvid Ekenäs så att inte den sista spådomen skulle slå in!

Ekenäs slott byggdes av Peder Banér och står intakt än idag. ÖM

Domskolan och gymnasiet

Under senmedeltiden hade man dubblerat domskolans hus med ytterligare en byggnad eftersom antalet elever hade ökat. I början av 1600-talet startade diskussionerna om att förbättra utbildningsmöjligheterna i Linköping och det resulterade i att ett gymnasium startades 1627. Stiftet som var huvudman för skolan höjde den befintliga byggnaden med en våning och gymnasiet fick husets nya övervåning. Fem år efter gymnasiets start 1632 fanns det 100 elever på gymnasiet och 400 på trivialskolan. Redan 1640 hade det stigit till över 800 elever sammanlagt. Under 1640-talet startade Växjö och Skara stift gymnasieverksamhet och då minskade Linköpings elevantal något under andra halvan av 1600-talet.

Linköpings gymnasium låg i övervåningen av den gamla katedralskolan, idag domkyrkans församlingshem. ÖM

Gymnasisterna kallades djäknar och de blev ett påtagligt inslag i stadsbilden med sina speciella djäknekappor. Bland dem fanns det blivande präster, lärare, vetenskapsmän, skalder och statsmän. Vissa motsättningar fanns mellan borgarna och skolan. Läslymlar var ett skällsord som förekom.

Rekonstruerad djäknekappa av Thomas Malm. ÖM

Det kunde gå vilt till på gator och torg om nätterna och ibland blev det så våldsamt att människor dog. Rättsprotokollen från rådsturätten och domkapitlet vittnar om djäknar som har slagits och betett sig illa på krogen med mycket alkohol i kroppen. Ärekränkning av kvinnor var inte ovanligt, eftersom det bara gick pojkar och män på skolan. ”Djäknehora” var en beteckning i protokollen. Men djäknarna kunde också underhålla med sina dramer och med musik. De spelade och sjöng vid gudstjänsterna och vid bröllop och andra fester. Förnäma gäster som kom till staden blev ofta underhållna av eleverna då de framförde dramer som lärarna skrivit.

Krogscen av okänd konstnär. Östergötlands museum. ÖM

På riksdagen 1658 hade man planer på att starta ett universitet i Götaland, antingen i Linköping eller i Göteborg. Svealand hade redan sitt universitet i Uppsala. Men 1658 blev Skåne svenskt och 1666 startades ett universitet i Lund. Det fick räcka med ett universitet i Götaland så Linköping och Göteborg fick nöja sig med gymnasier.

Fogde, ståthållare och landshövding

Sedan medeltiden hade det funnits en fogde som styrde över sitt fögderi som omfattade Hanekinds, Valkebo, Bankekinds och Åkerbo härader. Fögderiet kallades ofta för Linköpings län, eftersom Linköping var huvudorten och på Linköpings gård bodde fogden. Fogden var kungens befallningsman. Flera av fogdarna under 1500- och 1600-talen satt under ett tiotal år och hade flera viktiga roller i staden.

Östergötlands häradskarta. Linköpings län låg i de centrala delarna.

Innan landshövdingen började få inflytande hade fogden stor makt. Han kom sedan att allt mer ersättas av landshövdingen. Innan landshövdingstiteln infördes fanns det en motsvarighet som kallades för ståthållare över Östergötland. Ståthållaren hade inte ett residens som landshövdingen sedan fick, utan han flyttade runt på sina egna gods eller på kungliga slott och gårdar inom länet. Ståthållaren reste därför mycket i länet. Dessutom fanns fogdarna som ansvarade för mindre områden så det fanns flera fogdar inom ståthållarens och senare landshövdingens område. Ståthållaren sysslade med kyrkopolitik, försvar, rättskipning och kunde ibland ha rollen som lagman. Han kontrollerade även handel och lån åt kronan. Innan landshövdingens befogenheter och skyldigheter formulerades på 1630-talet var gränserna otydliga.

Ståthållare Hogenskield Bielke 1600. Wikimedia Commons.

När landshövdingar infördes i länen 1634 fick fogdarna mindre makt. Men maktfördelningen berodde på vem som hade makten och kunde se olika ut vid olika tidpunkter.Landshövdingen fick rollen som mellanled mellan regering och fogdar, att vara rättsligt överhuvud och att övervaka näringslivet.


Landshövding Schering Rosenhane 1637 – 1643. Wikimedia Commons.

Landshövdingen hade sitt residens i slottet med ett rum för mottagning, ett för kansli och ett för arkiv. Rummen låg i västra längans bottenvåning där den målade texten över dörrarna hittades 2002 vid reparationerna efter den stora vattenläckan.

Rester av inskription över dörr i första våningen på Linköpings slott hittad efter vattenläckan 2002. ÖM

Landshövdingen hade sin bostad i ett timmerhus på yttre borggården och han hade ett särskilt hus som ”sällskapsvåning”. På en karta från 1729 ser man landshövdingens hus i Storgatans fond, där S:t Persgatan börjar idag.

Landshövdingen bodde i hörnhuset längst ner till vänster på kartan över slott och slottspark. Nya Storgatan började utanför huset. Lantmäteristyrelsen

Ny stadsplan

Residensstaden Linköping och landshövdingen fick ganska ofta besök av högt uppsatta personer och kungligheter. Stadens trånga, sneda gator och lilla medeltida stadskärna motsvarade inte kraven på en residensstad.

Det medeltida Linköping karta ur Biskop och stad av G Tagesson. L Östlin

Gatorna skulle förlängas, bli fler och rakare med modernare utseende. Rutnätsstaden med kvadratiska kvarter var på modet. I Östergötland är Norrköping ett bra exempel på det. En ny sträckning av Storgatan behövdes. Gatan började vid landshövdingens hus i östra gränsen av borggården, ner för backen och rakt över stadens torg ända ner till Stångån. Både torget och den nya Storgatan skulle nu stenläggas.  Det skulle bli ett slut på lervällingen! Dessa krav upprepades av de fyra landshövdingar som hann passera innan arbetet var klart. I Storgatans förlängning byggdes en ny bro över Stångån, den ersatte den gamla vid Stångebro som låg lite ocentralt i förhållande till staden.

Beslutet om en ny stadsplan fattades 1651 utan att stadens borgare fick delta, trots att det var de som skulle genomföra arbetet. Det var deras gårdar och tomter som delades där den nya Storgatan skulle fram. Borgarna skyndade knappast på med arbetet, trots att landshövdingen manade på och hotade med böter. Arbetet med Storgatan och Stora torget var inte klart förrän på 1660-talet. Delar av det planerade vägarbetet genomfördes inte. Därför har Linköping behållit en del av sin medeltida karaktär. En följd av sträckningen av den nya Storgatan var att marken mellan S:t Larskyrkan och Stångån nu blev bebyggd, staden växte mot öster. 1680 uppmanades husägarna utmed Storgatan att rödfärga sina hus för att staden skulle se bättre ut! 1696 var lantmätare Anders Nilssons karta över Linköping med alla tomter klar. En förteckning över alla tomtägare gjordes också vilket ger en idag ovärderlig kunskap om vilka som bodde var i den lilla staden.

Linköpings tomtkarta 1696 med den nya Storgatan och bron över Stångån av A Nilsson.

Pesten och sjukvården

Pestepidemier drabbade Linköping dels en 1622 då man inte vet hur många som dog i staden, men ifrån omgivande landsbygd finns bevarade vittnesmål om barn som dött. Dels epidemin  1710-1711 då en tredjedel av befolkningen dog, det vill säga cirka 500 personer. För att kunna begrava alla lik fick man anlägga pestkyrkogårdar utanför staden i Hunnebergsgatans förlängning vid Kampen.

Pestkyrkogården ligger ovanför Campen, små kors kan ses på en mindre yta. Wallberg 1732

Efter reformationen hade Gustav Vasa öppnat hospitalen som från och med 1500-talet ersatte både klostrens och helgeandshusens vård. Hospitalen öppnades för alla som inte kunde klara sig själva, inte bara för de spetälska som under medeltiden fanns på hospitalen. Det var svåra tider för stadsbefolkningen. Under 1500- och 1600-talen finns uppgifter om att det fanns en fältskär i Linköping som också var barberare. Det var ett hantverksyrke där man gick från lärling och gesäll till mästare och det utgjorde ett eget skrå. De arbetade ofta ute i krig på krigsfälten med sårade soldater då de fick operera och amputera under mycket primitiva förhållanden. Några utbildade läkare fanns inte ännu. Mäster Karl Hemsoeth van Ferden var fältskär i Östergötland mot slutet av 1500-talet och tjänstgjorde i Linköping och Vadstena. Fältskärens vård var hårdhänt och riskfylld. De var vana att jobba i fält under krigen med snabba beslut under tidspress och hygienen var ofta helt undermålig.

Fältskär amputerar ben. Wikimedia Commons.

1641 anklagades barberaren Hans Doren från Hamburg för att ha borrat sönder huvudet på en kvinna så att hon dog. De flesta som tjänstgjorde i Linköping var från Tyskland eller Holland. Stadens fältskärare hade ensamrätt till yrket, men fick ingen lön av det allmänna. Den som sökte vård var tvungen att kunna betala för sig. Periodvis fanns det ingen läkare alls i Linköping. 1651 står det i rådstuguprotokollet att en sjuk kvinna hade fått bege sig till Norrköping för att få vård, då ingen läkare fanns i Linköping. Fältskären behövde ibland följa med på krigståg och staden fick då vara utan läkare. För barnafödande kvinnor fanns barnmorskor som hjälp.

Stadstullen

År 1622 infördes en ny skatt som alla skulle betala, såväl adel som bönder, vilket var nytt att det drabbade hög som låg. Alla varor som fraktades till staden från landsbygden skulle tullas. Från början var tullen 1/32 av varans värde, men höjdes 1686 till ¼ av varans värde, lika mycket som dagens moms. Det innebar att man kontrollerade alla resande in till staden vid tullportarna och mellan dem fanns stadens plank, ett högt staket. Det finns ett rött staket vid slottsträdgårdens västra sida som står där stadsgränsen tidigare gick. Från början fanns två tullstugor, västertull vid korsningen Storgatan/Barnhemsgatan, och östertull vid Stångebro. Senare tillkom tullstugorna vid Trädgårdstorget, Djurgårdsgatan och den som ännu finns kvar vid Hunnebergsgatan 28 intill Onkel Adamsgården, där två tullstugor från 1600-talet kan ses. I den ena kan man se hålet där tullbommen har suttit.

Hunnebergs tullstuga, mitt på sockeln syns ett hål för tullbommen. ÖM

Handel och hantverk

Brand, krig, pest och en fattigare kyrka gjorde att hantverkarna förlorade kunder. Det var svåra tider för alla. Den ökade handeln och specialiseringen bland hantverkarna kom av sig och periodvis ökade naturahushållningen. Inrikeshandeln var inte obetydlig med tanke på läget som ett gammalt vägmöte. Bönder från slätten behövde byta sin spannmål och andra varor mot skogsbygdens och bergslagens trä och metaller. Varorna kunde mötas i Linköpingsområdet som hade ett strategiskt läge i det avseendet, men inte för utrikeshandeln.
Gustav II Adolf reglerade handeln i början av 1600-talet på ett sätt som missgynnade en inlandsstad som Linköping. Linköping blev beroende av Norrköping och andra sjöstäder som kallades stapelstäder, de hade ensamrätt på utrikeshandel, export och import.

Segelfartygen skötte utlandshandeln. Okänd konstnär. Wikimedia Commons

Linköping var en uppstad, som låg ”uppe i landet” och som inte fick handla med utlandet. Denna indelning hindrade utvecklingen av handeln i städer som Linköping. Stapelstäderna Söderköping och Norrköping hamnade i konflikt med uppstäderna Vadstena, Skänninge och Linköping och reglerna debatterades och ett fåtal undantag gjordes. Linköpingsbornas utlandshandel gick via Söderköpings eller Norrköpings hamnar. Uppgifter från 1595 visar att man köpte salt och tyger och sålde smör, talg, vax, olika hudar, järnvaror, vete och ärter. Utländska köpmän fick bara handla i stapelstäderna, men en köpman från Linköping fick handla med en utländsk köpman om de båda befann sig i en stapelstad, exempelvis vid de större öppna marknaderna som hölls några gånger per år. Sjötransporter var mycket mer effektiva än transporter på land som var långsamma och inte kunde ta lika stor last och därför blev kostsamma. Hästen var det viktigaste transportmedlet på land.

Hästar vid gästgiveri. Målning av okänd konstnär. ÖM

I takt med bättre vägar blev det fler vagnar efter hästarna. På 1630-talet byggdes gästgiveriverksamheten ut och där kunde man få skjuts. Linköping sökte bättre vattenvägar för att kunna bli en bra mellanhand för böndernas varor som skulle transporteras till sjöstäderna för export, men staden låg långt efter Norrköpings utveckling. Linköping blev mer en hantverksstad än en köpmannastad.  Stångån med Roxen var betydelsefull för inlandsstaden som annars riskerade att bli isolerad. Linköpings marknad begränsade sig till en mer lokal handel för den omgivande landsbygden. Under 1700-talet arbetade var fjärde eller var femte linköpingsbo med hantverk.

Människors sociala vardag

Vid den här tiden var samhället mindre rörligt än idag. Individen skulle inte sätta sig själv främst, utan det var familjen, släkten eller gruppens rättigheter som var viktigast. Man skulle veta sin plats i samhället. Gud hade givit dig en lott i livet och den skulle du förlika dig med, tjäna dem som stod över dig och förbarma dig över dem som stod lägre i rang. Alla människor var mer beroende av varandra för att överleva än vad vi är idag. I politiska sammanhang talade man om fyra stånd: adel, präster, borgare och bönder.

De fyra stånden. Okänd konstnär. Wikimedia Commons.

Inom dessa grupper var skillnaderna stora mellan rika och fattiga bönder, högadel och lågadel, sockenpräst och biskop, enkel hantverkare och rik köpman. Vem som styrde hushållet reglerades i kyrkoordningen från 1571 och i psalmbokens Lilla Katekes, den så kallade Hustavlan. Här talade man om tre stånd. Ett system som skulle skapa ordning i samhället och förklara människors plats i samhällsordningen.

De tre stånden var:

de som lärde – kyrkans män

de som värjde – krigarna, adeln

och de närande – allmogen, som bestod av borgare och bönder.

Man föddes in i en släkt och det var stor skillnad mellan fattig och rik. Att göra karriär och klättra på samhällsstegen var inte lätt. En utbildning var den enda möjliga karriärvägen. Vissa släkter var adliga med officerare och godsherrar och i andra släkter hade man hög utbildning och blev präster och vetenskapsmän. Ville man bli köpman krävdes det pengar från början för att kunna köpa in varor. Hantverkarna var sammanslutna i skrån som begränsade antalet hantverkare så att de inte blev för många. Mannen styrde över kvinnan, prästen styrde sin församling och husbonde styrde drängen. Samtidigt hade den överordnade ansvar och skulle beskydda sin underordnade. Kungen skulle leda och beskydda sitt folk, husfadern sin hustru och sina barn, prästen sin församling. De underordnade förväntades lyda och lita på den som ledde. Barnen kunde agas och drängen tillrättavisas med våld. Våldet skulle fostra och främja ordningen i hushållet. Måttfullhet var en dygd, men det var inte så enkelt att avgöra hur mycket våld som var tillåtet. Berusning kunde vara en förmildrande omständighet eller om våldet hade provocerats fram.

Det kyrkliga livet förändrades

Genom reformationen blev gudstjänsterna annorlunda, man rörde sig inte längre runt i kyrkorummet under gudstjänsten och det var färre ritualer. Församlingen skulle nu sitta stilla i de nya kyrkbänkarna och lyssna på prästen som predikade på svenska. Man hade fasta platser och satt efter sin sociala position, män på södra sidan och kvinnor på den norra sidan av kyrkan. Luther hade indelat folk efter status vilket blev påtagligt i kyrkan, man var inte lika inför Gud. Katolska vanor som tillbedjan av helgon och firande av helgons högtidsdagar levde kvar länge, vilket förargade kyrkan. Sedvänjor som att man hängde fina kläder, guld eller silver på kyrkoskulpturer var nu förbjudet. Inte fick man tända ljus eller rökelse, knäfalla eller krypa i kyrkan. Man var rädd att sådant beteende kunde förarga Gud och behaga Djävulen. Dåliga skördar, krigsförluster, missfall och annat som drabbade familjerna kunde tolkas som att man misshagat Gud och inte haft den rätta tron.

Husaga av Fritz von Dardel ur Svunna dagar av Erik av Edholm. Wikimedia Commons.

Ojämlikhet inför lagen

Borgarna fick i allmänhet lägre straff för sina brott än de med lägre status. Den som kunde betala för sig kom undan med böter, medan andra kunde straffas kroppsligt. Rätten försökte hitta praktiska lösningar och domarna kunde därför se olika ut från fall till fall. Men att ha hög status i samhället med många goda män och att vara man gynnade den som anklagades. Löst folk som kom utifrån straffades hårdare .

Skamstraff vid skamstocken. Wikimedia Commons.

Sockenstämman hade främst ansvar för kyrkan, medan den världsliga rätten kallades rådstugurätten. Men de världsliga och andliga rätterna hängde nära samman och det gjorde gränserna otydliga i Linköping i början av 1600-talet. Rätten dömde om slagsmål, stöld och förtal. Samma personer fattade ofta besluten inom en liten grupp av mäktiga män som styrde i staden: borgmästaren, fogden, landshövdingen, lagmannen, biskopen och prästerna. De som beslutade i rådsturätten var borgare i staden, det vill säga hantverkare eller köpmän. En del av dem hade ingen högre utbildning och kunde inte skriva. Mördare som inte hade sonat sina brott eller personer som begått självmord fick begravas utanför kyrkogården, de tillhörde inte gemenskapen. Klockorna skulle inte ringa för deras själar och solen fick inte lysa på dem så de begravdes på kvällen. Ett självmord kunde straffa hela församlingen ansåg man.

Oäkta barn och orena mödrar

Alla hade tillträde till kyrkan, men man måste vara döpt och följa kristen moral. Dopet var det viktigaste steget in i kyrkans gemenskap. Innan dopet var barnet Djävulens barn. Genom dopet gick det in i den kristna gemenskapen och fick delta i kyrkolivet och även rätt att begravas på kyrkogården. Oäkta barn döptes däremot inte. I början av 1600-talet bestämde man att barnen skulle döpas i kyrkan. Präster som döpte barn i hemmen stängdes av från sin tjänst i tre månader. Kvinnor som hade fött barn ansågs orena och fick inom sex veckor genomgå en kyrktagningsritual för att renas och vara välkomna tillbaka till kyrkan. Då satt de på främre raden på kvinnosidan i kyrkan. Kvinnor som dog innan kyrktagningen fick inte begravas på kyrkogården.

Barndop, barnet doppas naket i dopfunten. Albrecht Dürer.Wikimedia Commons.

Hor och äktenskap

Genom reformationen ökade äktenskapets status och äktenskapsbrott straffades hårt. Sex skulle endast ske inom äktenskapet. En ogift kvinna skulle vara oskuld och otrohet var ett allvarligt brott. Ogifta kvinnor fick böta om de var gravida vid vigseln. ”Hor, lönskaläge och sängalag” var brott mot kyrkans lag om sedlighet inför Gud.

Den äkta maken letar efter sin otrogna hustru. Okänd illustratör. Wikimedia Commons.

Domkapitlet under ledning av biskopen dömde i dessa brottmål. Man försökte återställa ordningen vid hor genom att få folk att ingå äktenskap och rena horet. Att ha sex med någon före äktenskapet kunde ses som ett påbörjat äktenskap eller löfte om äktenskap. Kerstin Bengtsdotter i Hunneberg klagade på Anders Nilsson för att de hade fått ett barn tillsammans utan att han lovade henne äktenskap. Domkapitlet beslutade då att han var tvungen att gifta sig med henne.

Ett fall som domkapitlet fick döma 1609 var då en piga i Säby blivit gravid med drängen Erik utan att de var gifta. Förlossningen blev så svår att hon nästan dog. Av rädsla för att han hade drivit henne till Djävulen förlovade Erik sig med henne vid barnsängen. Hon överlevde, men var hela livet ytterst försvagad. Erik ville inte ha henne som sin hustru. Han hade gift sig med henne av omtanke om hennes liv efter döden och för att få förlåtelse för att sina gärningar. Det slutade med att han löstes från trolovningen och fick ge henne råg och en ko för framtida försörjning.

Linköpingsskatten

Den enda kvarvarande medeltida kyrkoskatten i Sverige är ”Linköpingsskatten” som 1676 plöjdes upp av borgmästarens dräng på en åker som låg mellan Konsistoriegatan och Vasavägen. Åkern hade varit biskopsjord men efter reformationen hade den hamnat i kronans ägo och arrenderades av borgmästaren. Det förklarar varför nattvardssilver från domkyrkan fanns i borgmästarens åker. Skatten bestod av sex pjäser: en nattvardskalk, en patén, en monstrans, en statyett av S:ta Katarina av Alexandria, samt två relikvarier för armben av S:a Birgitta och S:t Eskil. Sammanlagt vägde silverpjäserna 6 kilo.

Linköpingsskatten består av sex unika föremål som hittades i borgmästarens åker 152 år efter att de grävdes ned. G Hildebrandt

Skatten gömdes troligen redan före 1524 när Brask första gången blev ombedd av kung Gustav att göra en förteckning av allt silver som fanns i domkyrkan. Enligt en genomgång som gjordes inför öppnandet av Slotts- och domkyrkomuseet, fanns inte dessa silverpjäser med på den listan. Borgmästarens änka fick efter år av förhandlingar slutligen 1682 betalt för skatten som då inköptes av det nybildade Antikvitetskollegium i Stockholm.

Tannefors pappersbruk

Vid vattenfallen i Tannefors fanns många mjölkvarnar redan under medeltiden. I början av 1600-talet hade bruket av papper blivit vanligare och år 1628 utfärdade Gustav II Adolf privilegier för ett pappersbruk i Tannefors. Domkapitlet och den nya gymnasieskolan hade en egen pappersmakare anställd  som arbetade i Tannefors pappersbruk. Skolböcker och andra skrifter krävde nu mer papper då behovet hade ökat. År 1630 fick en lumpsamlare skyddsbrev av landshövdingen, eftersom man gjorde papper av lump inte trämassa. Den förste pappersmakaren hette Peder Mårtensson och kom från Uppsala till Tannefors. Pappersbrukets verksamhet varade i mer än tvåhundra år.

Papperstillverkning av lump och linnefibrer. Wikimedia Commons.

Salpeterssjuderi

Norr om tullen Gamla Stångsbommen, som låg i hörnet Klostergatan– Kungsgatan, fanns ett salpetersjuderi strax utanför stadens norra gräns på 1600-talet. På den geometriska kartan från 1639 finns ett salpeterbruk inritat där Klostergatans norra del går idag.

Salpetersjuderiet ligger på tomt 284 på kartan från 1639 över norra Linköping.

Det fanns två salpetersjudare skrivna i Domkyrkoförsamlingen under 1600-talet första hälft som hette Gunmund i Ullevi och Peder Simonsson. Svartkrut består till ca 75% av salpeter, resten är svavel och träkol. Den viktiga salpetern framställdes ur stalljord som var nitratrik genom kreaturens gödsel och urin. Gustav Vasa förklarade samtliga stallgolv i böndernas hus för kunglig egendom. Särskilda salpetersjuderier inrättades för kronans tillverkning och allmogen skulle leverera den urindränkta stalljorden tillsammans med aska, ved och kol. År 1634 ersattes denna skyldighet av en särskild salpeterskatt.

Krukmakeri

Hans krukmakare är den första krukmakaren som man känner till i Linköping då han nämns 1613. Under större delen av 1600-talet verkar det funnits en och ibland två aktiva krukmakare. Mot slutet av seklet hade de blivit fem stycken. Krukmakerierna låg alla i kvarteren norr om S:t Larskyrkan. Där S:t Larsgatan löper mellan Ågatan och Badhusgatan låg ”Krukomakaregården” vid 1600-talets slut.Mängder med felbränd 1600-talskeramik har hittats vid arkeologiska undersökningar i dessa kvarter.


Keramik från krukmakaregården vid Ågatan Badhusgatan. ÖM

Skolmästaregården

Högt uppe på Storgatan 66 byggdes 1696 det timmerhus som blev Skolmästaregården. På platsen hade tidigare Själagården legat som varit ett medeltida stenhus. Skolmästaren var Trivialskolans rektor, alltså den skolform som senare ersattes av Folkskolan. Detta trähus klarade sig från stadsbranden 1700 och flyttades till Gamla Linköping 1953 där det idag ligger vid Kryddbodtorget och är museum.

Skolbänkar från gamla gymnasiet står nu i Skolmästargårdens lektionssal. ÖM

Suecia Antiquasticket 1697

Bokverket Suecia Antiqua et Hodierna skapades av Erik Dahlberg på uppdrag av staten. Det var en samling av 353 kopparstick av byggnader i Sverige som skulle avbilda stormakten Sverige. Avbildningarna är många gånger överdrivna. Det finns ett kopparstick som visar Linköping med slottet och domkyrkan i förgrunden med en bakgrund av stadens små trähus blandat med stenhus med trappstegsgavlar. Rådhuset med sitt torn mitt på Stora torget syns över den låga trähusbebyggelsen.

Linköping 1697. Suecia Antiqua et Hodierna av Erik Dahlberg. ÖM